Dimman

Inas är igång igen. Det verkar som att hon fortfarande inte har lärt sig av sina tidigare misstag. Igår valde hon att hänga ut mig offentligt, avslöja mitt namn, min ålder, min adress och publicera bildmaterial i ett försök att skrämma och tysta mig. Det säger mer om henne än om mig. Tydligen har hon en stark partiskhet och beskrivit sig som stolt sionist, med större lojalitet till Israel än till palestinierna. Det är därför svårt att se hennes agerande som något annat än ideologiskt motiverat. När människor som säger sig stå för pressfrihet och yttrandefrihet i praktiken försöker tysta, exponera och trakassera dem som tycker annorlunda, då avslöjar de också vad de egentligen står för. Tanken var sannolikt att människor skulle ta avstånd från mig. Resultatet blev det motsatta. Människor på Instagram, TikTok och andra plattformar visade istället sitt stöd och sitt engagemang. Det blev tydligt att många ser exakt vad detta handlar om. Det handlar inte om principer, utan om att tysta röster som går emot en viss agenda. När journalister själva känner sig hotade är de snabba med att anmäla och kräva skydd. Men gäller detta bara åt ett håll. Hur ska man tolka det när hon och hennes kollega försöker leta efter mig utanför mitt hem och mitt kontor. Tack och lov befann jag mig långt från Sverige, men det gör inte agerandet mindre allvarligt. Jag säger det igen så att det inte kan missförstås. Det här agerandet gynnar inte henne. Tvärtom. Hon har bidragit till att väcka uppmärksamhet kring en mycket större fråga, nämligen hur begränsad yttrandefriheten och pressfriheten i Sverige faktiskt kan bli när västmedia, drevkultur och organiserade massanmälningar används för att tysta obekväma röster. När människor försöker få mina konton på TikTok och Instagram nedstängda bara för att jag uttrycker en avvikande åsikt måste man ställa sig frågan vilket samhälle de egentligen vill ha. Vill de ha ett öppet samhälle där olika röster får höras, eller vill de ha ett samhälle där bara godkända åsikter tolereras. Ett samhälle där oliktänkande jagas, hängs ut och tystas är inte fritt. Det är ett totalitärt samhälle. Det blir ännu mer anmärkningsvärt när artiklar medvetet vinklas för att få det att låta som att jag vill skada Sverige, trots att hela poängen i min video var något helt annat. Jag sa tydligt att jag har svårt att förstå hur människor på högerkanten kan säga sig vara trötta på invandring och mångkultur, samtidigt som de hyllar krig och konflikter som oundvikligen leder till massflykt, migration och ännu större demografiska förändringar. Att rycka detta ur sitt sammanhang och förvandla det till något helt annat är inte journalistik. Det är propaganda. Hon är känd för att vinkla, men den här gången slog det tillbaka. Istället för att skada mig lyckades hon göra sig själv till föremål för kritik, där allt fler nu ser vem det egentligen är som driver propaganda, splittring och illvilja. Och till er som kallar er nationalister. Jag är själv nationalist. Jag står emot mångkultur och massinvandring eftersom jag inte tror att det är bra för ett land. Men jag står också emot krig, sanktioner och handelskrig som driver människor på flykt och skapar det kaos som sedan andra länder förväntas bära konsekvenserna av. Våra politiker har bevisat vem de tar först och de är inte Sverige! Jag vill se ett fritt Iran, befriat från USA:s och Israels ekonomiska sanktioner som slagit hårt mot befolkningen. Därför blir det också tydligt att man inte kan säga Sverige först och samtidigt försvara en politik som skapar krig, massflykt och instabilitet i andra delar av världen. Förr eller senare måste man välja vad man egentligen står för. Israel först eller Sverige först? Att försöka tysta alternativa röster är inte att försvara yttrandefrihet eller pressfrihet. Det är att försvara kontroll, tystnad och ett allt mer auktoritärt samhälle.