

Med tanke på det som händer i Iran 🇮🇷 (samt hur Sverige 🇸🇪 och resten av Väst håller på att gå i samma fälla som iranier gjorde för 47 år sedan), finns det ett behov att belysa den "oheliga alliansen mellan rött och svart", samarbetet mellan marxister och islamister som störtade monarkin och kastade Iran in i en evig mörkerperiod. Shahen, Mohammad Reza Pahlavi, varnade för denna giftiga allians redan på 1970-talet. Han kallade den "den oheliga alliansen mellan det röda (marxismens destruktiva krafter) och det svarta (islamisternas reaktionära mörker)". Tyvärr ignorerades hans ord, och resultatet blev katastrofalt. Under Pahlavi-dynastin blomstrade Iran som en modern nation, det fanns ingen nation i Mellanöstern som kunde jämföra sig med Iran. Shahen genomförde djärva reformer: landreformer, kvinnors rättigheter, industriell tillväxt och sekulär utbildning. Dessa steg skapade en fri marknad som lyfte miljoner ur den fattigdom som hade uppstått under Qajar-perioden, med ekonomisk tillväxt som överträffade många västländer. Kvinnor fick rösträtt, utbildning och frihet att klä sig som de ville – en triumf för sekularismen, där staten separerades från religionens kvävande grepp. Men oppositionen växte. Å ena sidan marxister, influerade av sovjetiska ideal, som drömde om en proletär revolution och såg shahen som en "imperialistisk marionett". Å andra sidan islamister, ledda av fanatiker som Ayatollah Khomeini, som rasade mot moderniseringen som hotade deras medeltida tolkning av islam. Dessa två till synes oförenliga krafter förenades i hat mot monarkin och västvärldens kultur och kapitalism. Marxister använde islamisternas moskénätverk för att mobilisera massorna, medan islamister lånade marxistisk retorik om "anti-imperialism" för att maskera sin teokratiska agenda. Tillsammans orkestrerade de 1979 års revolution – inte ett folkligt uppror, utan en kalkylerad kupp som utnyttjade folkets missnöje. Konsekvenserna? Omedelbart efter segern vände islamisterna sig mot sina "röda" allierade. Tusentals marxister avrättades eller fängslades; Tudeh-partiet, kommunisternas flaggskepp, förbjöds. Iran förvandlades till en teokrati där mullorna styr med järnhand. Ekonomin kollapsade under sanktioner och misskötsel vilket var en skarp kontrast till shahens kapitalistiska framgångar. Kvinnors rättigheter rullades tillbaka; hijabtvång infördes och sekulära friheter krossades. Denna allians skickade oss inte mot frihet, utan mot en mörk medeltid. Dessa paralleller ser vi iranier i väst idag och vi har varnat er om och om igen: I väst upprepas mönstret, där vänsteraktivister allierar sig med islamister mot liberala värden. Och som Shahen sa efter att revolutionen hade fullbordats: “Den stora majoriteten var tysta” Låt oss lära av historien för Sveriges bästa!


















