M.C.

This train in Japan is on another level

I was just thinking about this recently, but "having friends" (non familial) is a very modern and urban concept. The most traditional ppl I know have their extended family as their primary social circle and frankly it makes sense. Friends are a poor substitute for blood relation

"Arafat is a terrorist, Arafat killed more than half a million people in Israel... We (Israelis) are also under occupation!" Moshe Aryeh, pseudo-journalist for prominent ultra-Orthodox outlet Kikar HaShabbat, makes a fool out of himself while "interviewing" (more like interrogating), in broken Arabic, a Palestinian man in Occupied Jerusalem. The Palestinian, by the way, responds in Hebrew. Kikar HaShabbat published it with the following libelous headline: "Unbelievable. without shame, in the heart of Jerusalem: 'I support Iran, Israel can go to hell. Whoever wants to carry out a terrorist attack, let him do it.'" Aryeh and the outlet's aim was to get the public and occupation forces to go after the Palestinian in the video, similar to the case I posted earlier (see quoted tweet) from the same interview session. DO NOT GIVE INTERVIEWS TO ISRAELI OR ZIONIST OUTLETS.

Uppsala moské har utsatts för grov vandalisering. Men är någon förvånad? Gång på gång. Moské efter moské. Hatbrott efter hatbrott. Gärningsman efter gärningskvinna. Detta får vara nog nu! När muslimer utsätts för hatbrott heter det plötsligt att gärningspersonen “inte mår bra”. När någon påstås ha muslimsk bakgrund, då är det extremism, då är det hot, då är det systemproblem. Frågan är inte vad vi gör med enskilda personer. Frågan är hur vi ställer politiker, självutnämnda “demokrativänner” och medier till svars när de gång på gång normaliserar misstänkliggörande av muslimer och därmed bidrar till ett klimat som hotar muslimers trygghet i Sverige. För låt oss inte låtsas som att detta sker i ett vakuum. Regeringen med Sverigedemokraterna i spetsen, har byggt ett klimat där muslimer ständigt pekas ut. Där misstänkliggörande blivit vardag. Där ord långsamt har flyttat gränserna för handling. Resultatet? Där står någon nu, mitt i natten, med färg, kniv och hat. Den här kvinnan mår uppenbart inte bra. Då ska hon få vård. Punkt. Som muslim känner jag empati för henne men jag är heller inte naiv. Det är ofta människor som inte mår bra som först omsätter ett förgiftat samhällsklimat i handling. Och vi är långt förbi den punkt där detta kan avfärdas som enstaka händelser. Detta är en konsekvens av ett klimat som byggts upp över tid. Ni som har drivit den hatiska retoriken, gömmer er alltid bakom principer när det passar. Men ni tar aldrig ansvar för vad era ord faktiskt gör med människor. Det här är priset. Och nej, ansvaret stannar inte vid den som håller i varken burken eller kniven.