Daniel Leviathan

Nu är terminen igång, sommaren lider mot sitt slut och därmed betyder det också att jag drar mig undan härifrån för att fokusera på att "kötta galet" och skriva klart min lilla avhandling. Men kom ihåg - antisemitism är ren ondska och kan aldrig ursäktas, oaktat avsändare.

Jaha ja, då var det dags att uppdatera min bio här då! Inge mer student, utan endast PhD! Första svenska juden disputerad i judaistik i Sverige - check! Nu fortsätter vi framåt!

Jag håller helt med @ChristerSfeir i kritik mot denna DN Debatt artikel. Jag lyssnade också på P1 Morgon där Paul Levin argumenterade lika svepande.

Detta är en märklig analys som kräver att läsaren först glömmer vem som under decennier byggt upp Mellanösterns mest omfattande nät av miliser och proxykrig och därefter accepterar att instabiliteten plötsligt har en ny huvudförklaring. Genom att reducera islamiska republikens roll till bakgrundsbrus och samtidigt tillskriva Israel en närmast allomfattande kausal kraft är inte stringens, det är selektivitet. Bevisföringen i texten haltar. Enstaka citat ur Financial Times och anonyma expertutlåtanden upphöjs till strategisk doktrin, därtill staplas hypotetiska scenarier; statskollaps, inbördeskrig, regional brand, massflykt, som om sannolikheter adderas, inte multipliceras. Jämförelsen med Syrien är lika svepande som missvisande. Iran är en helt annan stat, med andra institutionella strukturer och andra samhälleliga förutsättningar. Att mekaniskt extrapolera 2015 till ett iranskt scenario är mer dramaturgi än demografi. Resonemanget bortser dessutom från en central skillnad: många arabiska regimer vilar i hög grad på person-, familje- eller klanbaserade maktstrukturer, medan den islamiska republiken är uppbyggd kring ett ideologiskt och institutionellt system med bredare organisatorisk förankring. Bara en sådan grundläggande distinktion gör parallellen haltande. Begrepp som ”revisionistisk stat” används dessutom med en bekväm symmetri som suddar ut avgörande skillnader i ideologi och metod. Samtidigt ignoreras Israels säkerhetslogik som om hotbilden vore en bisak. Slutsatsen blir därför skev: en analys som överdriver Israels handlingsförmåga, underskattar islamiska republikens roll och reducerar europeiska intressen till migrationsrädsla. Det är inte en förklaring av verkligheten, det är en förenkling av den. dn.se/debatt/darfor-…

Andra, som inte lika lätt låter sig bländas av regimens bödlar i kostym, beskriver Ali Larijani som hårdför och skoningslös och pekar ut honom som en av huvudpersonerna bakom de blodiga massakrerna på obeväpnade demonstranter i januari.

Larijani beskrevs på 10 olika sätt av 3 olika experter på SR, men ingen nämnde att 1) han var nyckelperson bakom den oerhörda repressionen vid årsskiftet 2) hur iranier som utsatts för hans terror under alla år kan tänkas tycka 3) att chefen för basij uppges dödad i samma anfall.

Hela det liv jag har levt i Sverige har jag bott i Malmö. Malmö var min stad, en plats där jag har otaliga minnen av både glädje och sorg. I mitt hem i Malmö utsattes jag för ett mordförsök som den islamiska regimen i Iran låg bakom. De ville ta mitt liv eftersom jag delade med mig av mina kritiska analyser av regimen och belyste deras spionage, terroroperationer och informationskampanjer. Efter händelsen förlorade jag mitt hem, mina vänner och Malmö. I samma Malmö talade (15 mars, 2026) Vänsterpartiets representant om Palestina inför regimanhängare som bär och viftar med den islamiska regimens flaggor, flaggor som representerar islamism, terror och hat. @dadgostarnooshi, vad är det som händer i Vänsterpartiet Malmö? @vansterpartiet

Four attacks against synagogues in the West in the last week. Some committed by radical Islamists. We are reliving the 1930s and nobody seems to be doing anything about it.

This headlines suggests that because he lost family members in Lebanon trying to kill Jewish children is sorta ok. This is Globalize the Intifada…. Kills Jews everywhere and anywhere nytimes.com/2026/03/13/us/… via @NYTimes

”Amsterdam ska vara en plats där judar kan leva i trygghet”. Politiska som betyder noll och inget om ingen vågar vidta åtgärder mot de som begår våldsbrott, som hotar och hatar och inskränker friheten medan den stora massan tiger. svt.se/nyheter/utrike…

Den här rubriksättningen är, milt uttryckt, problematisk. När terrorister attackerar judiska institutioner i väst som en följd av vad Israel gör i Libanon – då är drivkraften antisemitism, inget annat. dn.se/direkt/2026-03…

Ett slagord som vrålas ut även på gator och torg i Sverige. Man måste vara en alldeles särskild nyttig idiot för att försvara detta.

Den senaste veckans utveckling med attacker mot synagogor världen över är mycket oroande. Michigan, Detroit, Trondheim, Liège, Toronto. För varje attack har rättsväsendet, och i förlängningen en stat, misslyckats att skydda sina judiska medborgare. En gång är en gång för mycket.

Nu åtalas palestinaaktivist för hets mot folkgrupp efter sitt "Aron, Aron, Aron"-uttalande. dagen.se/nyheter/atal-f…

Fruktansvärda nyheter om ett vansinnesdåd mot en judisk skola och synagoga i Detroit, USA. Mina tankar är med det judiska folket världen över. Antisemitism är ett gift som måste bekämpas med samhällets fulla kraft.

And there are 18 days left of March.

När ”tendensen” uppfattas som israelvänlig leder det till omplacering – medan undertecknande av israelkritiska upprop får passera utan åtgärd. Tyvärr bara att konstatera: i den här frågan är SR partiskt. fokus.se/aktuellt/gazaf…

En del av förklaringen till palestinarörelsens stöd för den islamiska republiken de senaste veckorna går att spåra tillbaka till Libanon på 1970-talet. Beirut var då ett centrum för revolutionära rörelser där iranska oppositionella samarbetade med palestinska organisationer som Fatah. I denna miljö fick flera av de personer som senare skulle forma den islamiska republiken både militär träning och organisatorisk erfarenhet. Ur dessa nätverk växte senare Revolutionsgardet fram – och de strategiska banden mellan Teheran och delar av palestinarörelsen. (Bilden är dock från Teheran och visar Yasser Arafat och Ali Khamenei i februari 1979.)

"Att kulturjournalisten Mårten Arndtzén blir bestraffad för partiskhet, medan Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddén inte blir det, får paradoxalt nog Sveriges Radio att framstå som partiskt." svd.se/a/d4RRBo/sr-go…

SOFIE LÖWENMARK: På torget i Göteborg visar sig extremismen expressen.se/ledare/sofie-l…

Zohran Mamdani’s wife, Rama Duwaji, also liked posts that referred to the terror attack as “collective liberation,” writes Olivia Reingold. thefp.com/p/nyc-first-la…