Martin Kjellgren
1.7K posts

Martin Kjellgren
@DocMKJ
Bokhistoriker, bokarkeolog, universitetslärare och tidvis forskningsbibliotekarie

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. Idag handlar sagan om Afghanistans Eva Péron, drottning Soraya Tarzi. Hon föddes den 24 november 1899 i Damaskus, och växte upp i ett kosmopolitiskt hem präglat av språk, idéer och politiska samtal. Fadern, Mahmud Tarzi, var journalist, diplomat och ofta kallad den afghanska pressens fader, en tidig modernist som såg utbildning, inte minst för kvinnor, som en förutsättning för nationellt oberoende. Modern, syriskan Asma Rasmia, var litterärt verksam och kom senare att spela en aktiv roll i Afghanistans spirande kvinnopress. Damaskus vid början av 1900-talet var en stad i intellektuell rörelse. Religiösa lärda, reformister, nationalister, konstnärer och europeiska influenser levde sida vid sida. Soraya undervisades först av sin far och skickades därefter till de religiösa studierna hos shejk Badr al-Din al-Hasani, sin generations mest ansedde teolog. Det som i efterhand kan förefalla paradoxalt var att denna gedigna islamiska bildning inte ledde henne mot konservatism, utan gav henne ett starkt tolkningssjälvförtroende: övertygelsen att islam rymde historisk variation, kvinnlig handlingskraft och intellektuell öppenhet. Som tonåring reste Soraya för första gången till Afghanistan tillsammans med sin far. Vid Qawm-i-Bagh-palatset i Kabul mötte hon prins Amanullah Khan. De förälskade sig, gifte sig 1913 och när Amanullah besteg tronen 1926 blev Soraya drottning. Hon ställde ett villkor: han skulle inte ta någon annan hustru, trots att polygami var tillåtet i islam. Amanullah accepterade utan invändningar. I samband med kungens offentliga tal vid Loja Jirga om Afghanistans framtid, inträffade den scen som kom att etsa sig fast i det kollektiva minnet. Amanullah förklarade inför en publik i Kabul att islam inte krävde att kvinnor bar slöja och hänvisade till profeten Muhammeds första hustru Khadija – affärskvinna och finansiär av profetens gärning. Bredvid honom stod Soraya. När talet avslutades tog hon lugnt av sig sin slöja. Kabul vid denna tid var en stad av skarpa kontraster. Självständigt från britterna sedan 1919, med kaféer, biografer, fotografateljéer och palats, men också med utbredd fattigdom. Kvinnor kunde röra sig offentligt utan slöja, men levde i praktiken utan politiskt eller ekonomiskt inflytande. Det var i detta rum Soraya trädde fram. Amanullah skämtade själv: ”Jag är er kung, men min utbildningsminister är min hustru.” Soraya deltog i regeringssammanträden, följde kungen på resor och var djupt involverad i arbetet med 1920-talets afghanska författningar. Hon drev konsekvent frågor om flickors utbildning, kvinnors rättigheter och avskaffandet av tvångsmässig slöja och polygami. År 1920 grundade hon Afghanistans första flickskola, Masturat, följd av ytterligare skolor och Masturat-sjukhuset för kvinnor 1924. Hon skickade afghanska flickor på statliga stipendier till Turkiet och etablerade landets första kvinnoorganisation, Anjuman-i Himayat-i Niswan. Samtidigt grundades kvinnotidskriften Irshad-e Niswan, ”Vägledning för kvinnor”. Den redigerades av modern Asma Rasmia, medan Soraya själv regelbundet bidrog med artiklar om utbildning och kvinnlig självständighet. Men reformernas tempo blev också deras fall. I ett samhälle där makten vilade på stamstrukturer och religiös auktoritet uppfattades Soraya som ett hot. Motståndet växte, uppror bröt ut och 1929 tvingades Amanullah abdikera. Kungaparet gick i exil där de slutligen slog sig ned i Rom. Soraya återvände aldrig till Afghanistan. Hon dog 1968, åtta år efter sin make. Hennes liv har ofta reducerats till ett förlorat reformförsök, men rymmer något mer: ett bevis på att Afghanistans modernisering inte var ett utifrån påtvingat projekt, utan ett inhemskt, intellektuellt och religiöst förankrat försök att förena tradition och förändring.


Det är extremt frustrerande som iranier att se! Jag sitter dagligen och läser och ser klipp om föräldrar som letar efter sina barn bland tusentals liksäckar och försöker vara deras röst, samtidigt ska jag oroa mig för hur vänstern försöker påverka opinionen om vad revolutionen egentligen handlar om! Ren ondska!😡#IranMassacre


No, we did not teach cases at the Naval War College where the president loses his last grip on reality and wants plans to start wars against our own allies. Amazingly, we did not think we had to design cases about a POTUS in a de facto alliance with the Kremlin to destroy NATO.



🔴 BREAKING: THIS IS TEHRAN TONIGHT. THE REVOLUTION CONTINUES.












