Emil Spjut
7.1K posts


När rättvisa blir en resursfråga – men bara för svenskar Sverige lägger miljardbelopp varje år på tolkar för invandrare. På sjukhus, i skolor, vid utvecklingssamtal, hos myndigheter – tolk bokas, avbokas och bokas igen. Kostnaden spelar ingen roll, för det handlar om “rätt till förståelse”. Men när en svensk medborgare som är döv hamnar på sjukhus i livshotande tillstånd – då finns plötsligt ingen tolk. Då blir förståelsen en “resursfråga”. Jessica Ahlinder låg på Akademiska sjukhuset i Uppsala med bakterier i hjärtat. Hon var döv. Hon bad flera gånger om teckenspråkstolk – men fick ingen. Personalen sa: “Äsch, du skriver ju så bra.” Under tiden fick hon slangar och mediciner utan att veta vad de var till för. En av dem visade sig senare vara motsvarande cellgift. Ingen hade förklarat något. Ingen hade tolkat. Diskrimineringsombudsmannen beslutade att sjukhuset ska betala 40 000 kronor i ersättning. Sjukhusets svar? Att personalen “inte visste hur man bokar tolk på helgen”. Samma sjukhus, samma land, samma system – som utan problem hanterar hundratusentals tolktimmar varje år för människor som inte pratar svenska. Men för en döv svensk kvinna i livsfara är det för komplicerat. Det här handlar inte om pengar. Det handlar om vad Sverige har blivit. Ett land där rättigheter inte längre bygger på behov, utan på vilka grupper som är politiskt bekväma att gynna. Ett land där “inkludering” betyder att vissa alltid får tolkhjälp, oavsett kostnad, medan andra – födda här, med funktionsnedsättning – lämnas utan röst. Och samtidigt står samma myndigheter och politiker och talar om “likabehandling”, “värdegrund” och “allas rätt till vård på lika villkor”. Men verkligheten är en annan: Döva får vänta. Svenskar med funktionsnedsättning får vänta. De som inte passar i den rätta berättelsen får vänta. Det är svårt att inte se ironin. I ett land som skryter om sin “humanitet” är det just de mest sårbara som får minst hjälp. När en döv kvinna måste gå via DO för att få en symbolisk ersättning för utebliven tolk, samtidigt som tolkkostnader för andra grupper skenar utan att någon ens lyfter ett ögonbryn, då är systemet inte längre rättvist – det är diskriminerande. Sverige har byggt ett maskineri som reagerar blixtsnabbt på allt som kan tolkas som exkludering, men som inte längre förmår se verklig orättvisa. Det är ett samhälle som tappat sin moraliska kompass. Om en döv svensk kvinna inte får en tolk när hennes liv står på spel, medan resurserna flödar obegränsat åt andra håll – då är det dags att ställa den obekväma frågan: Vems rättigheter är det egentligen vi försvarar? För när rättvisa blir en resursfråga – då har rättvisan redan upphört att existera. #Sverige #Vården #Likabehandling #Tolk #DO #Rättvisa #Döv #SvenskVerklighet #Byråkrati #Diskriminering #SuntFörnuft #Politik #VaknaSverige


Den palestinistiska våldtäktsarmén. Vidrigare än så blir det inte.




I dag meddelade ikoniske Kim Hartman att besparingar innebär att snookersändningarna året ut blir med engelska kommentatorer. Ping @leifby Tråkig konsekvens: 76-åringen kan således snart ha kommenterat för sista gången. Lästips: aftonbladet.se/sportbladet/a/…



Svenska medier är för knapphändiga om brottslingars bakgrund. Det försvårar för allmänheten att göra en egen informerad bedömning av hur det egentligen är ställt, menar @paulinaneuding. svd.se/a/APWqGx/neudi…





















