Känslosvall

The greatest relief and the most overwhelming sorrow in life is that no matter what, a new day will always dawn. No matter what happened and who died. The sun will rise and life will continue regardless of the events that took place the day before.

Han granskade mig noga och sa "Du vet att varje cigarett tar 10 minuter av ditt liv va?" Jag varken svarade eller tittade på honom när jag fimpade ciggen som jag hade kvar och omedelbart tog upp och tände en ny.

Mitt hjärta slår oregelbundet, det saknar rytmen av hans.

”Såhär vill jag alltid vakna” mumlade han med läpparna mot min nacke och med sin kropp tätt mot min.

Jag har tappat bort mig själv i honom

När hem inte längre är en fysisk plats, utan i famnen på en annan människa

Jag tycker om honom, och jag saknar inte dig längre. Men ibland när han rör vid mig så ryser jag till, för hans beröring är inte din.

Varför ska det vara så svårt att vara en enkel person?

Jag vägrar vara någons andrahands val

Jag är aldrig någons första val

Alla händer utom dina känns fel på min kropp

Och när jag är full så kommer jag leta efter dig i vimlet av människor som förmodligen går igenom samma sak

Hur är man kär utan att låta känslan övergå till ett farligt beroende?

Hur älskar man utan att förstöra varandra?

Så jävla förvirrad efter vår så kallade kärlek att jag inte längre vet hur man älskar

"Det är alltid dem som försvann, som får oss att ligga vakna trots att vi glömt bort deras namn"