Per Ewert

I veckans @Bibelpodden visar Andy Bannister, PhD på Koranens tillkomst, hur Bibeln på alla punkter är bättre förankrad än Koranen i den verkliga historien. Avsnittet nu ute på Spotify, Apple mm i ljudformat, och i tv-format på vår YouTubekanal. Missa ej! youtube.com/watch?v=xMaR2B…

"Den vetenskapliga revolutionen var i grunden inget uppbrott från den bibliska världsbilden, utan tvärtom ett naturligt utflöde av denna." Per Ewert skriver slutreplik i debattväxlingen i Kvartal om den kristna trons roll i Väst förr och nu. kvartal.se/olawong/artikl…

Claphaminstitutet har hela vägen varit vuxna i rummet och - likt tidigare även Ebba Busch! - förklarat att abort självfallet inte hör hemma i grundlagen. I TV4 förklarar vi idag varför detta borde vara det självklara även för riksdagen. tv4.se/artikel/5Kg5rS…

Av @ROGSAHL från Facebook: ”När Jonna Sima möter verkligheten – och förlorar Jonna Simas moralteater Det krävs en särskild sorts självupptagenhet för att kliva av ett plan i Tel Aviv, möta en säkerhetskontroll som varit känd i decennier, och omedelbart göra sig själv till huvudperson i Mellanösterns mest brutala konflikt. Men det är exakt vad Jonna Sima gör i sin text på Aftonbladet. Glasögonen tas i säkerhetskontrollen på Ben Gurion. Situationen upplevs som obehaglig. Där hade en vuxen journalist kunnat stanna. Noterat. Gå vidare. Men i Simas värld är personligt obehag aldrig bara personligt. Det måste förädlas till moralisk dom, gärna riktad mot en stat hon redan betraktar med misstänksamhet. Så börjar moralteatern. Sima rör sig genom Israel med svenskt pass, svensk kyrka i ryggen, hemresa bokad, redaktionellt skydd och full tillgång till svenska spalters moraliska megafon. Ändå skriver hon som om hon befinner sig i ett existentiellt underläge. Det är en blindhet som genomsyrar hela texten och som är typisk för svensk ledarvänster: man förväxlar tillfälligt obehag med strukturellt förtryck. Hon riskerar ingenting. Hon satsar ingenting. Hon betalar inget pris. Ändå talar hon som om hon gjort en modig resa in i mörkret. När Sima beskriver sig som “behandlad som en brottsling” är ordvalet inte slarvigt. Det är avsiktligt. Det ska inte informera, utan signalera. Israel är misstänkliggörande. Israel är repressivt. Israel har tappat sin själ. Allt detta ska läsaren förstå, inte genom analys, utan genom Simas kroppsliga upplevelse när världen blir suddig utan glasögon. Det är retoriskt effektivt. Och intellektuellt ohederligt. Ben Gurion är inte vilken flygplats som helst. Den är ett terrormål. Den är byggd för att stå emot attacker från organisationer som öppet vill se Israel utplånat. Det är därför kontrollerna är hårda. Inte för att kränka svenska ledarskribenter, utan för att människor annars dör. Det sammanhanget reduceras till bakgrundsbrus. I stället görs en implicit jämförelse: Simas upplevelse på flygplatsen ska spegla palestinsk vardag. Det är inte bara en haltande liknelse. Det är moralisk inflation. Allt blir förtryck, och när allt är förtryck upphör förtrycket att vara begripligt. Sedan kommer siffrorna från Gaza. Höga, chockerande, serverade utan reservationer. Som om de vore neutrala fakta. Men en ledarskribent vet vad hon gör när hon presenterar Hamas-kontrollerade uppgifter som sanning i ett pågående krig. Det är inte okunskap. Det är ett aktivt val. Det är lojalitet med narrativet. Att Hamas medvetet mördade civila den 7 oktober erkänns. Men bara som ett nödvändigt avstamp. Därefter flyttas fokus snabbt till Israels svar, som beskrivs som moraliskt förfallet snarare än militärt betingat. Terrorn blir bakgrund. Reaktionen blir huvudnummer. Så når vi slutklämmen: ”det andra Israel”. Det goda Israel. Det Israel som borde finnas. Men detta ”andra Israel” definieras alltid av svenska skribenter. Aldrig av israeler själva. Det är ett kolonialt tankesätt i moralisk förklädnad: vi vet vilket Israel som är legitimt, ni har bara inte förstått det ännu. Stater som befinner sig i existentiella krig har inte råd med svensk moralromantik. De har råd med överlevnad. När Jonna Sima gör sig själv till offer i säkerhetskontrollen är det inte Israel som avhumaniserar henne. Det är hon som trivialiserar ett samhälle som lever med konstant hot, genom att reducera dess säkerhetsapparat till en personlig kränkning. Det är inte modigt. Det är inte klarsynt. Det är moralteater. Och den spelas, som så ofta på Aftonbladets ledarsida, för en publik som redan vet vem som ska bära skulden, oavsett vad verkligheten säger. Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.”

I veckans avsnitt av @Bibelpodden samtalar Malin och Per om hur Guds räddningsplan förmedlas genom Bibelns böcker. Bibeln är verkligen ett Mästerverk! Se eller lyssna på avsnittet, släpps onsdag afton på poddplattformarna och Claphaminstitutets YouTube. @claphaminstitutet" target="_blank" rel="nofollow noopener">youtube.com/@claphaminstit…