Andreas Jonsson

Idag har regeringen fattat beslut om lagförslaget att förbjuda kusinäktenskap, som används för att kontrollera kvinnor och upprätthålla hedersförtryck. Ta en sekund och betänk att Socialdemokraterna hade 8 år men valde att låta det vara lagligt. Varsågoda att leka förvånade.

Det är inte rätt att kvinnor i ett av världens mest jämställda länder behöver hålla hårt om nyckelknippan och frukta för sitt liv på vägen hem på kvällen. Därför har den moderatledda regeringen tagit beslut om att farliga män som begår upprepade grova våldtäkter ska kunna låsas in på livstid. Det handlar om rättvisa. Lagändringarna föreslås träda i kraft 3 juli 2026.

Nu siar jag om framtiden. Inom kort kommer vi få se mediaktivister såsom CP och/eller dvärgen Alina eller nån i deras närhet få anonyma hot och attacker. De kommer påstå att det är aktivister på vänsterkanten. Men tro inte annat än att det är de själva som iscensätter detta.

Magnus Ranstorp fortsätter driva cancelkulturen mot sina meningsmotståndare. Svenskar med rötter i Palestina och som är emot Israels förbrytelser är särskilt på hans radar. Nu är det Gina Dirawi som väcker hans ilska. Förra året var det Eric Saade.

Detta har 🇸🇪 folket den tidigare vurmen för det mångkulturella paradiset, som alla riksdagspartier utom SD stod bakom, att tacka. Detta är en del av konsekv av Öppna hjärtan-politiken. Nu vidtas åtgärder! Men med ett regeringsskifte nästa höst är det mer av detta vi har att vänta

Nu ändrar vi på det! I dag kan en familj som lever på bidrag få 46 500 kronor i månaden efter skatt, medan grannarna som ställer klockan och går till jobbet får mindre. Det är inte rättvist. Därför tog den moderatledda regeringen i dag nästa steg för att införa ett bidragstak och aktivitetskrav. Så att det lönar sig att ta ett jobb och att de som lever på bidrag till exempel ska studera eller lära sig svenska på heltid. På åtta år tog Socialdemokraterna emot 320 000 asylinvandrare, utan en tydlig plan för hur de skulle bli en del av vårt samhälle. Nu lägger vi om den ansvarslösa politiken för att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet. Det är viktigt för att utanförskapet inte ska gå i arv.

Elefanten i rummet: Vänstern älskar ord – men inte barnrättsfrågor. Efter fem år av möten, mejl, samtal och konfrontationer över hela Sverige ser vi samma mönster om och om igen: Högersidan lyssnar. Vänstersidan duckar. När vi mejlar högerpartier får vi svar. När vi mejlar vänstern får vi… ekolod. Det är nästan komiskt om det inte vore så allvarligt. Och då pratar vi inte om hårda frågor, kontroversiella initiativ eller politiska markeringar. Vi pratar om barn som utsätts för grooming, övergrepp och utnyttjande – i ett land som stolt pratar om barnkonventionen men helst slipper konsekvenserna av den. Vänstern har alltid varit snabb med de stora orden: solidaritet, trygghet, mänskliga rättigheter. Men när det kommer till barns rätt till sin egen kropp? Då försvinner retoriken snabbare än en politiker på väg till ett fikabord. Vi vet fortfarande inte om problemet är rädsla, ointresse, ideologiska skygglappar eller ren ovilja att röra vid något som inte ger likes i valrörelsen. Men effekten är densamma: Tystnad. Undvikande. Och barn som lämnas oskyddade. Dumpen fortsätter göra det andra borde gjort för länge sedan. När vissa väljer att titta bort fortsätter vi att titta rakt på problemet. Frågan kvarstår: Varför är barnrättsfrågor politiskt känsligare för vänstern än förövarnas egna chattar?

Den socialdemokratiska regeringen tog emot 320 000 asylinvandrare på 8 år och förde en kravlös integrationspolitik. Arbetslösheten bland utrikesfödda är nästan tre gånger så hög som bland inrikesfödda. Ni har anledning till självrannsakan om arbetslösheten, kära socialdemokrater.