Sörjer dagens kids som inte kommer växa upp med att säga att man är 90:a, 94:a, 87:a osv. Det utgjorde ju typ 60% av ens sociala konverserande som tonåring.
Låg ändå hyfsat bra i munnen.
Vad ska dom säga nu?? Jag är en 14, hon är ettfemma, ja men han är ju född 16.
D är kaoz
9/10 av de första sidorna på min upptäck på snapchat är typ ”satisfying posts”
men nej!!! - det är inte så jävla satisfying att titta på folk som skär tvålar och klämmer på slime
Det jobbiga är att tårarna kan komma när som. När man gör sin frukost. När man värmen lunchlådan på jobbet. När man går i matbutiken. Aldrig är man beredd. Och så frågar någon hur det är och man ler lite och skrattar bort att det är en jobbig dag