Anton
1.7K posts

Anton
@maddmatzz
Fysioterapeut i primärvården på heltid, soldat på deltid. Springer gärna långt eller för långt. Är en del av den effektiva marknaden.
Stockholm, Sverige Katılım Mart 2017
377 Takip Edilen187 Takipçiler

@maddmatzz Inte svullen och har inte konstant ont som sagt, bara att det kommer och går under ~2v som känns lite oskönt.
Kanske kan vara smarta att köpa ett vulkanskydd eller liknande.
Svenska

@_RobinD Det är möjligt att du skadat menisken på insidan av knät. Korsband osannolikt. Jag skulle säga att så länge knät inte svullnat upp skulle jag åkt skidor ändå. Kör något knäskydd om du har eller tejpa knät när du ska åka. Sök upp rehabpersonal som kan göra en bedömning.
Svenska

@Djurvaenn Kan vi inte komma överens om att hålla sånt där på LinkedIn?
Svenska
Anton retweetledi

Suicide.
I'm choosing to be deliberately blunt and provocative in this post because it's necessary. Government, charities, football clubs are all pushing water up a hill in highlighting what is undoubtedly a major health crisis.
You take a rope.
You put it up in a garage or a tree nearby or far away.
You're thinking about every loved one you'll leave behind as you put that rope around your neck.
Then you drop.
Some are decapitated.
Some aren't.
All are found by someone who has a lifetime of trauma that will never leave them.
A son.
A daughter.
A brother.
A sister.
A mother.
A father.
I know 2 men who hung themselves.
One was found by his Mom.
One was found by his brother.
Neither have recovered fully. 20 and 30 years on.
A life sentence for people who were already worrying, terrified their loved one may do something.
So just visualise the above and ask, "is there another way"?
A segway for a moment.
I do a few Q&A's every year. Tales of yesterday with a 99% male audience of my age group.
After the stories and fun, my last question back to the audience is..
"Hands up if you struggle with a mental health issue".
Nobody ever puts a hand up. Despite 1 in every 3 of 500 attendees statistically struggling.
"Ah, nobody, that's fucking brilliant! Well I do! ". I then graphically tell people, stunned into silence about how a rope around my neck in the middle of nowhere jolted me to go home and cry like a baby to my Mom.
After the Q&A has finished, something always happens. I'll be chatting to a few guys, saying bye and one by one, men will come over and whisper " I struggle".
Or my mailbox the next day will have 30 emails from guys, their partners or kids saying " Dad/Uncle /Brother was there last night and what you said hit them hard".
And that's how some people realise that it's time to speak to a pal or family member or even rant to me in an email. It works, I often get a follow up email a year or 6 later saying that they took responsibility for their suicidal feelings and are now flying.
Humans are programmed to want to live, to have families and to keep the species growing and thriving. So for a human to want to short circuit that desire isn't normal, and it should never be spoken of as normal. It's the ultimate red flag.
If you suspect your mate, Dad, Brother, Uncle is struggling mentally, they deserve your intervention.
They deserve a " are you OK, please tell me what's up".
They deserve an opportunity to get past wanting to hang a rope over a tree or in a garage and slowly struggle until they die and you find them.
If you've been there and trust me I have plenty, then you'll know that text out of the blue, or a footie mate or one of your kids asking jow you are can open the curtains to some sunshine.
Because when suicide is your only answer, the room is already dark, and you can't see a way out.
So please, fucking pretty please, ask that husband, Dad, Uncle, Cousin, footie pal TODAY how they are.
You may be shocked what comes back but extremely glad that you asked.
For those who struggle, you're not alone.
English
Anton retweetledi

Svenskar flyr vädret – fler bokar sista minuten-resor #Echobox=1752038972" target="_blank" rel="nofollow noopener">efn.se/svenskar-flyr-…
Svenska

Kör ut lite tshirts i samarbete med Nordnet Markets!
Följ @Investeramera_ och kommentera storlek så drar jag tre vinnare imorgon!
Tack Nordnet för att ni sponsrar InvesteraMera!

Svenska
Anton retweetledi

Sommaren närmar sig och vad passar bättre än att lotta ut ett par fiskedrag? De är en gåva från @TINfonder (2 vinnare.)
För att vara med i utlottning:
Följ @Aktiepappa och retweeta detta inlägg!

Svenska
Anton retweetledi

Lottar ut ett tummat exemplar 📕 om Jan Stenbeck.
Följ @Aktiepappablogg och retweeta för att vara med, senast i morgon klockan 21:00!

Svenska
Anton retweetledi

Nu finns ny bok av @don_crisse ute i handeln om Warren Buffetts fantastiska investerarfilosofie och historia beskriven på ett personligt sätt. Jag har skrivit förordet och retwitta så lottar jag ut några x: pug.se/produkt/vem-ar…
Svenska
Anton retweetledi

@HappyZubi @JacobStjernberg @Krazikatt Systemet är långsamt, nästintill omöjligt att söka i och trots att det är ett gammalt system finns det fortfarande många buggar. UI känns som hämtat från början av 2000-talet. Möjligt att det finns nyare versioner som är bättre som jag inte har tillgång till.
Svenska

@JacobStjernberg @Krazikatt Det finns ett behov. Sedan vilken produkt det landar i när det ska bytas har jag ingen uppfattning om.
Svenska

@maddmatzz @Krazikatt Tror du man kommer ersätta produkten med konkurrerande då eller är behovet överskattat?
Svenska

@JacobStjernberg @Krazikatt Region Stockholm använder Physiotools som köptes av Physitrack ~2021. Produkten är det sämsta som skådats men finns kvar hos Regionen ändå. Senast vid byte av journalsystem(oklart när detta sker) kommer Physiotools ryka.
Svenska
Anton retweetledi

Framtiden kräver ett större vi. Försvaret av Sverige är inte en uppgift för ett fåtal, utan för alla. Idag får Du gärna ta dig tiden att läsa eller lyssna på mitt tal på Folk och försvars rikskonferens.
Ers majestät,
Kära kollegor i totalförsvaret.
Det har sagts att man aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger. Mitt hus har haft köksfönstret mot Dalälven i 225 år. Jag tänker ofta på dem som jag inte känner, men som genom åren gått före mig på samma plats; suttit med samma horisont från köksbordet och fått se världen förändras, ofta långsamt gradvis, men ibland disruptivt och epokgörande snabbt.
Under ett drygt hundratal av dessa år var älven en vattenväg för timmerstockar. En konstant i tillvaron ända tills den upphörde. Mycket tycks orubbligt, till dess att det inte är så längre. Vi har nu precis kommit halvvägs in på 20-talet och ser hur geopolitiken gör våld på mycket av det vi trodde var konstant. Allt är föränderligt, och även det som framstår som beständigt kan utmanas i sina grundvalar.
Det finns ibland en tendens att vilja se vår framtidödesmättad, lika förutbestämd som den stocken mötte i älvfåran. Att det blir som det blir och att det inte är någon idé att försöka påverka. Men Sverige är ingen stock i världens malströmmar, vars väg och öde är förutbestämt. Vi är ett land vars framtid avgörs av mänskliga beslut, våra egna och andras. Svenskt politiskt beslutsfattande och krishantering kan intelängre, som ibland varit vårt kännetecken historiskt, präglas av maximen ”vänta och se”.
När vi beskriver säkerhetsläget som det allvarligaste sedan det andra världskrigets slut är det ett uttryck för att vi måste förändra det vi i hög grad kan påverka och förhålla oss till det vi i mindre utsträckning kan påverka. För ett år sedan stod jag på denna scen och sa åt er alla att sätta igång.
Många var redan igång, men ännu fler börjar förstå behovet av skyndsamhet. Jag har i min roll haft förmånen att träffa så många av er, ni som sliter varje dag med att bygga det civila försvaret, och ocksåuppmärksamma varför det behövs. Det fyller mig med stor tillförsikt att få träffa kommuner som går före, myndigheter som tar sitt beredskapsuppdrag på större allvar än någonsin sedan kalla krigets slut och företag som själva planerar för att klara krigets krav.
MEN, inte sällan är det upphängt på att rätt personer finns på rätt plats. Uppbyggnaden av det civila benet av totalförsvaret är dock inte fritt valt arbete, eller en uppgift som bara kan läggas på några eldsjälars axlar.
Före jul fattade regeringen sitt inriktningsbeslut för det civila försvaret. Det är unikt tydligt, det är inte valfritt och det ska verkställas. Alla ledande befattningshavare i beredskapsansvariga myndigheter har ett centralt ansvar i att genomföra detta beslut och kommer utvärderas i denna gärning.
När den här regeringen tillträdde lades 2,7 miljarder årligen på det civila försvaret, om bara några år kommer den siffran vara 15 miljarder per år. Det är ett femfaldigande av medlen och manifesterar att vi nu får det civila försvar som det har pratats om i 10 år, men vars resurssättning ofta bara lett till samtal om det som skall komma. Femton miljarder är också en begränsad summa, det kräver hårda prioriteringar och en maximering av förmågeskapande. Det är inte allt åt alla och det är framför allt inte en biljett till att bara fortsätta konferera och prata sig fram till det civila försvarets återuppstående.
Substantiella investeringar kommer nu att göras i sådant som bygger robusthet och förmåga, reservkraft, ödrift, förutsättningar för försörjningsberedskap för samhällsviktig verksamhet. Nu handlar det om genomförande och det är fara i dröjsmål.
För ett år sedan berättade jag om snabbspåret med civilplikt genom kort påbyggnadsutbildning inom räddningstjänsten som skulle införas. Sedan dess har inte bara utbildningen kommit på plats, vi har också hunnit utbilda 300 personer och om bara ett par år kommer vi närma oss tre tusen. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen. Idag kan jag berätta att vi inom kort sjösätter ett ytterligare snabbspår för att få på plats civilplikt med lång grundutbildning med rekrytering ur mönstringsunderlaget inom räddningstjänsten och samtidigt påbörjar arbetet för att kunna ha civilpliktiga med förmåga att bemanna befolkningsskyddet. Bit för bit bygger vi tillbaka Sveriges förmåga.
De fysiska åtgärderna är bara en del av den förändringsom nu måste ske. En annan del handlar om behovet av ett nytt perspektiv och förhållningssätt. Låt mig därför höja blicken och säga något om den saken.
”För att frihet kostar.” Det är budskapet instansat på en av de vita marmorbänkarna vid veteranmonumentet på gärdet i Stockholm. Att frihet kostar, det har varit känd verklighet för alla dem som i någon kapacitet, civil som militär, tjänstgjort utomlands i någon av alla oroshärdar där Sverige under den nationella avspänningens tidevarv haft en närvaro. Män och kvinnor har sida vid sida betalat fredens pris, och några har tvingats betala det yttersta priset.
Men för väldigt många av oss i Sverige har friheten de senaste 30 åren i praktiken kommit utan kostnad. Fler måste förstå att framtiden, oavsett vilken bakgrund vi har, kan ha helt andra anspråk på oss.
Jag tillhör den eviga fredens generation. När jag var fyra år tog historien slut. Det råder delade meningar om när den började igen. Men det visade sig att Shakespeare hade rätt i att dåtid är framtidens prolog. Ur askan av en mördarregim reste sig en ny. På den europeiska kontinenten finns åter kriget i en mer brutal och oförutsägbar tappning än på mycket lång tid.
Min generations minnen av totalförsvaret, i den mån vi har några över huvud taget är fanor som halades, förband som lades ner och ett överskottslager som gick från att sälja spadar och militärtält till mjällschampo i storpack.
Samhället har förvisso blivit effektivare, produktivare ochrikare, men det är inte hela bilden. Nostalgi är inte svaret på frågan om hur vi möter ett försämrat omvärldsläge, men likväl behöver vi nu förstå att ackumulerade tillgångar från den eviga freden bara är ena sidan av balansräkningen. På den andra sidan finns en upplupen skuld, ett återtagande som inte kan vänta till en annan dag.
Vi var ett land som tog det kalla kriget på mycket stort allvar, och det finns nog grund för att säga att stora delar av min generation, såväl som ansvariga beslutsfattare,tog den eviga freden på ett likvärdigt stort allvar.
Det är dags att vi tar nuet på mycket stort allvar. Om framtiden kommer blicka tillbaka och beskriva vår tid som förkrigstiden är just nu en öppen fråga, öppen för vår påverkan, öppen för våra ansträngningar att bygga avskräckning i hela hotskalan för se till att det inte blir så. Generationer med olika erfarenheter måste nu kroka arm för att bygga det moderna totalförsvaret. Vi planerar inte för det förra kriget, men vi kan heller inte se bort från att vissa saker tyvärr tycks vara konstanta när det kommer till vilken påfrestning och lidande ett väpnat angrepp utgör för ett samhälle.
Låt mig därför med följande budskap vara lika tydlig som när jag sa förra året att kriget kan komma också till oss.Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det. Sverige handlar i en djupare mening om alla dem som gick före oss, dem som vi inte känner som tittade ut genom våra köksfönster innan vi gjorde det. Det handlar om alla vi som nu är! Och det handlar om alla dem som kommer efter oss. Och ytterst handlar det om ett gemensamt engagemang för försvaret av vårt samhälle, vår demokrati, våra värderingar. Kärnan i totalförsvaret är att försvaret av vårt land inte är en uppgift för ett fåtal, utan en uppgift för oss alla.
Svenska















