Maria Ingerö Alias

Medverkade i Politikbyrån tillsammans med Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson i ett spännande samtal om feminism och jämställdhet. Om gemensamma erfarenheter vi mött som kvinnor i politiken. Om fördomar men också om systerskap. Om reformer som banat väg för kvinnor och vilka utmaningar som kvarstår. Se gärna hela programmet ”Make feminismen great again” på SVT.

King Carl XVI Gustaf of Sweden began his visit to Ukraine by honoring our fallen warriors together with me. We are deeply grateful for this gesture of respect. The memory of each and every one of them is very important to us – the defenders of Ukraine who fought against Russian aggression. They fought not only for our country, but also for the protection of all of Europe, so that Russian madness and killing would not spread further. Eternal memory to our fallen heroes!

For the second time since the restoration of our independence, King Carl XVI Gustaf of Sweden has come to Ukraine. A government delegation also accompanied him. I thank His Majesty for his visit and for supporting our people. Sweden is among the five largest donors in terms of support for our Armed Forces and our citizens. This is very important for our defense and resilience. Support for Ukraine and possibilities for strengthening the Air Force of Ukraine, including with Gripen aircraft, were among the key topics of the talks. We also discussed continued humanitarian support and energy assistance. Particular attention was paid to defense cooperation. Ukraine is interested in a long-term, mutually beneficial partnership that will strengthen the defense capabilities of both Ukraine and Sweden. I informed the King about Ukraine’s security agreements with countries in the Middle East and the Gulf region, as well as European countries. We are ready to share our experience and technologies with Sweden and to expand cooperation in the defense industry.

Efter min Expressenkrönika om Anne Rambergs stöd för Folkets mujahedin har jag blivit föremål för en organiserad kampanj och nu har mitt halvt slumrande Facebookkonto permanent stängts ned. Hur som helst hittar ni mig här!

Den islamiska revolutionen 1979, ockupationen av USA:s ambassad i Teheran – där 52 diplomater hölls gisslan i 444 dagar – och den efterföljande vågen av iranskt understödd terrorism blev avgörande för mitt yrkesval. 1983 bombade Hizbollah USA:s marinkårsbarracker i Beirut och dödade 241 amerikanska marinsoldater samt 58 franska fallskärmssoldater. Under 1980-talet kidnappade organisationen, i nära samordning med Teheran, över 100 västerlänningar i Libanon. Efter att Israel dödat Sheikh Abbas al-Musawi 1992 följde bombningen av Israels ambassad i Buenos Aires. Som första västerländska forskare kartlade jag systematiskt Hizbollahs struktur och dess strategiska kopplingar till Iran och Syrien. Jag bistod Argentinas högsta domstol i analysen av organisationens internationella nätverk och det som blev efterföljande åtal. Har genom åren föreläst om Hizbollah och IRGC:s Quds-styrka och Irans subversiva verksamhet vid CIA och andra säkerhetstjänster. I mer än tre decennier har min forskning och undervisning behandlat Mellanösterns politiska dynamik, den iranska revolutionens ideologi och utvecklingen av statsunderstödd terrorism. Resultaten har publicerats i akademiska sammanhang och erfarenheter sammanfattats i min bok, Från terrorns frontlinjer. Det som nu sker i och kring Iran är svårt att ta in. Om uppgifterna stämmer att Ayatollah Khamenei och ledande delar av säkerhetsapparaten har slagits ut, markerar det ett djupt skifte. Men bortom krig, och strategier handlar det ytterst om människor – om generationer av iranier som levt under övervakning, rädsla och begränsad frihet, och om familjer i regionen och i väst som drabbats av regimens brutala och skoningslösa repression och våld. Om detta verkligen är början på slutet för ett system byggt på repression och statsunderstödd terrorism mot väst och Israel, innebär det inte bara ett geopolitiskt brott. Det kan också öppna för något som länge varit undanträngt: möjligheten till frihet, respekt för mänskliga rättigheter och ett samhälle där människor i Iran själva får forma sin framtid utan rädsla. Inget kan vara viktigare! Nu känns det som om historien rör sig i en riktning jag knappt vågade föreställa mig. Det som en gång etablerade ayatollornas makt kan vara på väg att raseras. Men mullorna kan hålla sig fast vid makten i Iran genom skuggstaten ”Bayt” – högsta ledarens kansli. Den leds av Khomeinis son Mojtaba Khamenei. Om Khameini dör så tar ett interimistiskt ledarskapsråd (bestående av presidenten, chefsdomaren och en representant från Väktarrådet) över temporärt. Expertrådet samlas och utser en ny högste ledare. Men om den iranska regimen nu börjar falla sönder inifrån, som en följd av den kraft som Israel och USA har satt i rörelse genom kriget, skulle det innebära att den långa cirkeln sluts. För mig är det inte bara en geopolitisk händelse – det är slutet på en epok som följt mig genom hela mitt vuxna liv och kanske början på något nytt för det iranska folket.

Ayatolla Ali Khamenei är död! Vägen till frihet är ännu lång och osäker men den är nu lite öppnare. Leve det iranska folket. Leve en friare framtid!

”Muslimsk man” är Filip Dikmen, kristen-syrian med rötter från Turkiet.

I dag är det 81 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades. Av respekt för både de som mördades och de som överlevde, vänligen sluta upp med slentrianmässiga jämförelser och liknelser med Förintelsen. Åtminstone i dag.

Had the opportunity to speak with @jimsciutto last night on Swedens takeaways from the last few days. We are not out of the woods yet, it’s time for Europe to toughen up. Great talking to you @CNN

Berlinmurens fall innebar en geopolitisk, ideologisk och ekonomisk vändpunkt som omformade världen i grunden. - Ett fritt Iran skulle innebära samma skifte. Skriver dagens @SvDledare @SvD. Stort tack för att du läser! svd.se/a/k0RrpX/iran-…

Vi låter oss inte utpressas. Bara Danmark och Grönland bestämmer i frågor som rör Danmark och Grönland. Jag kommer alltid stå upp för mitt land, och för våra allierade grannar. Detta är en EU-fråga som rör många fler länder än de som nu pekas ut. Sverige har nu intensiva diskussioner med andra EU-länder, Norge och Storbritannien för ett samlat svar.

Intressant att notera eskaleringen i språkbruket från skäggjuntan i Teheran. Demonstranterna kallades först upploppsmakare, därefter våldsverkare, sedan agenter – och betecknas nu som terrorister. Vi som bott i regionen vet mycket väl vad som väntar den som väl har försetts med epitetet ”terrorist”…

Informativ och viktig tråd:

Det här har fått spridning från olika konton. Det är alltså falskt och farligt eftersom det kan påverka människor som vill kritisera religion (eller häda ) att självcensurera sig. Men det är alltså inte ett brott att såga en trosuppfattning/heliga böcker ->

Det är bara Danmark och Grönland som har rätt att bestämma i frågor som handlar om Danmark och Grönland. Sverige står fullt ut upp för vårt grannland.

@ClaesClasse @rektor_linnea Skriver ingenstans om att det skadar barnen. Elevhälsan/skolorna arbetar redan med de frågorna, och hanterar eventuella elever som behöver hjälp. Problemet här är att trycka in frågan i schemat. Det är inte skolan som är utbildad i frågan, det är sjukvårdens/psykiatrins uppgift.

@mariahindalias @rektor_linnea På vilket sätt skadar det barnen med grundläggande kunskaper och förståelse för psykisk ohälsa och diagnoser? Nyfiken fråga?

Det här är så bottenlöst korkat förslag. Problemet är att skolan har blivit ett terapirum för vilsna barn där eleverna ska bli någoN istället för att rustas att bli någoT. Det är klart att eleverna mår dåligt i en otydlig skola. svd.se/a/j0dgVz/psyki…

Här har @SofieLowenmark rätt: ”det är hög tid att rikta samma tydlighet mot islamistiska terrorgrupper som mot högerextremister. Våga granska, kritisera och, ja, ge fingret också åt de rörelser som mördar civila, hatar judar, förtrycker kvinnor och bygger sin ideologi på hat”.

Sitter och rensar bland bilderna i mobilen och hittar en del godbitar. Som den här:

Såhär är det. Det går i princip aldrig att skriva rätt ut, av säkerhetsskäl. Förstår ni hur tröttsamt det här är för oss? Att hela tiden behöva ha ett säkerhetsperspektiv, bara för att vi är judar.