Granular Mango Serpent

Ukrainian drones?

@staffandopping Inte bara han på bilden, utan båda männen. 🙄

Plötsligt heter han Rydberg i efternamn. svt.se/kultur/lykke-l…

@engineers_feed 40+45

What happens in your head when you add 37+48?

Ni vet att det är dags igen - och hur man gör för att öppna rätt?

@sloseriombud Klassiker! I Region Värmland: sverigesradio.se/artikel/proble…

Skånes första självkörande buss kostade 9 miljoner kronor. Men tekniskt strul gjorde att projektet blev kortvarigt. Nu säljs bussen på auktion och marknadsförs som ett ”höns- eller växthus”. Det högsta budet ligger på 17 000 kr: svt.se/nyheter/lokalt…

De toekomst van mobiliteit is aangebroken FSD Supervised has been approved in the Netherlands 🇳🇱 & will begin rolling out in the country shortly!  Trained on billions of kilometers of real-world driving data, it can drive you almost anywhere under your supervision – from residential roads to city streets & highways No other vehicle can do this.  We're excited to bring FSD Supervised to more European countries soon

- Drafted a blog post - Used an LLM to meticulously improve the argument over 4 hours. - Wow, feeling great, it’s so convincing! - Fun idea let’s ask it to argue the opposite. - LLM demolishes the entire argument and convinces me that the opposite is in fact true. - lol The LLMs may elicit an opinion when asked but are extremely competent in arguing almost any direction. This is actually super useful as a tool for forming your own opinions, just make sure to ask different directions and be careful with the sycophancy.

242:orna, svensk formgivningsformtopp

@AndersDalenius Diskussion här: rikatillsammans.se/forum/t/ninja-… Har en, den är högljudd, ger bra resultat med rätt recept.

Den här har rekommenderats pga. kan göra både glass och gelato. Någon som provat en? ninjakitchen.se/produkt/ninja-…

En glassmaskin borde man ha men vilken?

Do you remember that very night -- the night before the day of all days, four years ago? How many of us didn’t sleep at all. We sat in the dark in silence, in front of our laptops, refreshing news feeds. Here was Blinken saying the invasion was inevitable within the next few hours. Here was Zelensky speaking in the middle of the night in Russian, pleading with all Russians to come to their senses at the last moment and not take a fatal step. Here was the news that the runways of Ukraine’s largest airports had been blocked with overturned vehicles. We sat with Flighradar24 open. Here at 1 a.m., over northern and eastern Ukraine, an American drone was making multiple circles, monitoring the massive Russian grouping on our border from Belarus to Crimea. A plane seemed to have taken off, evacuating Turkish diplomats. They must have been among the last ones... Russia had closed all airspace along its entire border with Ukraine later on. In journalists’ chats, hundreds of colleagues just as sleepless. “Guys, be ready… it seems like today.” But hope, of course, died last. Maybe today it would pass. Maybe it was still a bluff and blackmail, because that would be logical. They couldn’t possibly go through with such madness. It would be a catastrophe of biblical proportions and a bloody slaughter in which it would be impossible to win. They couldn’t fail to understand that. And then -- “live” on Russian TV (in reality, of course, everything had been recorded well in advance as part of a pre-invasion propaganda performance) -- Putin’s face, distorted with sadistic hatred and a smirk of gloating, announcing the “special military operation.” What is there to say, four years have passed since that night. If someone had told me then that four years later independent Ukraine would be at the forefront of the entire free world, fighting alone on equal terms against the full military power of Russia, with the Ukrainian flag over every regional capital that was free from occupation that night, with Ukrainian-made drones and cruise missiles that smash Russian oil refineries, airfields, and giant military factories every single night — I would never, ever have believed it. And yet, through unparalleled heroism and enormous sacrifice, fighting Ukraine has changed the course of history. She disproved all the arrogant skeptics who were burying her alive back then and giving her no chance, already ready to run and “negotiate” with yet another deranged maniac hungry for blood and territorial grabs. Glory to Ukraine!

Landet lagom som aldrig fanns. Säg mig vad spotpriset på el är så ska jag berätta för dig vad vi har för väder idag och om en politisk sjuka i det här landet. Det blev inte såhär av en slump även om somliga försöker låtsas som om så vore fallet. Vi har i det här landet en förkärlek för att göra upp med det gamla på ett abrupt sätt i det progressivas namn, även i de fall där kontinuitet har ett egenvärde och där systemen tjänar samhället väl. Vi är tvärt emot vår ofta uttalade självbild inte alls landet lagom, vi är pendelns ändlägen, de stora lappkastens land utan blick för horisont och långsiktiga konsekvenser. Vi har ibland haft en tendens av att vilja göra upp med den rådande ordningen för uppgörandets egen skull, för att det har varit ett starkt sätt att manifestera sin öppenhet för framtiden. Rådande ordning ska rivas oavsett vad den var. I skolan var kunskap plötsligt överflödigt, i den eviga freden var försvar omodernt, och i ett modernt land kunde Sverige med lätthet bli hem åt alla som kände för det trots att vi var ett nästan oemotsvarat välfärds- och tillitssamhälle. El fanns i väggen och hade inget med fysik att göra, bättre då att ideologisera frågan om hur energin framställdes så att samvetet kunde vara förment rent. Om någon frågar mig, vad är argumentet för att kalla sig konservativ skulle man med fördel kunna replikera: Det är insikten om människans bristande förmåga att ta ansvar för komplexa händelsekedjor och egen felbarhet när hon tror sig kunna nå politisk utopi genom att slå sönder det som fungerar. Det finns en latent inneboende aptit för att slå sönder det gamla och bygga nya politiska landmärken. Inget ter sig då så omodernt som beprövad erfarenhet och ackumulerad kunskap. När politiker säger att de har varit naiva så är det en omskrivning för att de inte ens varit i närheten av att se konsekvenserna av sina egna beslut. Många politiker slipper det eftersom systemiska förändringar tar längre tid att maniferstera sig än vad den egna politiska karriären pågår. Eftersom det ligger i sakens natur att framtiden är oförutsägbar presenterar det också ett argument för varför drakoniska förändringar utan konsekvensanalys ofta leder till dikeskörningar. Lägger man ner försvaret har man inget försvar när världen börjar förändras, mönstrar man ut kunskapskraven ur skolan kommer det drabba elever som inte har förutsättningar att tillgodogöra sig kunskap på andra sätt. Släpper man in mer av Mellanöstern i Sverige, blir Sverige mer som Mellanöstern mer och mindre som Sverige. Tar man bort planerbar elproduktion blir tillgången och priset stokastiskt. Det var inte slumpen, eller varsamheten om det som fungerade väl som nu gjort att vi kan se väderleksprognosen i spotpriserna på elbörsen. Det var en mycket stark politisk strävan av att slå sönder det som en gång fanns och ersätta det med något annat, för sönderslagandets egen skull. “Vad ska in - sol och vind, vad ska väck? Barsebäck!” Det var en besvärjelse mot det gamla och upplevt omoderna som drev en politisk föreställning om hur bra ett elsystem upphängt på vädrets nycker skulle bli. Det var en fundamental oförståelse för att en av de saker som byggt upp efterkrigstidens skenande välståndsresa och ökning av levnadsstandard inte i obetydlig omfattning faktiskt byggde på att vi lyckats skapa energiöverflöd oberoende av just vädrets nycker. Fartygens tidtabeller var inte längre beroende av vädret, kvarnarna inte längre av bäckarnas fluktuationer eller vindens dito och den slutliga triumfen: Ett elsystem som på effektivast tänkbara sätt distribuerade den mest centrala ingrediensen i vår industriella utveckling året runt dygnet runt oavsett väderlek. Men det dög inte. Progression skulle ändå råda. Det moderna söktes i antitesen till det rådande. Det rådande var dock stabilitet och förutsägbarhet. Att återigen bli beroende av vädret för den mest centrala byggstenen i vår samhälleliga och industriella tillväxt var istället framtidens melodi. Processen dit var som ofta vid paradigmskiften först utdragen och otydlig, till dess att det en dag syntes i öppen dager för alla. Det gamla systemet bar det nya systemet på sina axlar fortsätter fortfarande mitigera genomslaget av det nya till denna dag. Men sedan några år har också de nästan oåterkalliga förändringarna av systemet börjat slå igenom och precis som vid alla stora samhällsförändringar så är det medborgarna som bär förändringar, goda som dåliga. Att som villaägare eller industriägare inte ha överblick över en av sina mest centrala kostnadsmassor är inte ett bra recept för utveckling av ett samhälle. För hushållen skapar det oro för den egna ekonomin och för vissa en ny typ av energifattigdom. För näringslivet hämmar det viljan till expansion. I länder där det högsta ekonomiska förädlingsvärdet finns i mycket energiintensiva industrier blir läget snabbt allvarligt. Det brukar heta att det går snabbt att rasera något och tar lång tid att bygga tillbaka. Det sistnämnda är sant, men faktum är att det har tagit mycket lång tid att omvandla det svenska elsystemet från vad det en gång var till vad det nu är. Många allmänna val har passerat under tiden denna utveckling har pågått, men politiker av olika chatteringar fick hållas med den inriktning som tagit oss till dagens punkt utan att det vållat särskilt mycket ramaskri, ända tills konsekvenserna började bli synliga. Vid förra valet kom så en vändpunkt. Valet handlade till stor del om energifrågan. För första gången hade Sverige ett svenskt regeringsunderlag utan kärnkraftsmotståndare ingående i det. Ulf Kristersson hade lyckats med det ingen borgerlig statsminister lyckats med på över 40 år och det var i grevens tid. Ja, det är tråkigt att det tar lång tid att räta till, men det tog också lång tid att hamna här och i det svenska samhället var det få som protesterade innan problemen började synas, 20-30 år efter att kursen lades om. Den stora frågan är nu om den återgång till en energipolitik som svarar mot samhällets faktiska behov ska få fortbestå eller om de senaste fyra åren med så många viktiga beslut och förberedelser ska bli en parentes där arbetet avbryts och förstörs. Det är bland annat vad som avgörs den 13:e september i höst. Och innan någon nu tänker han har inte begripit någonting om den förnybara kraftslagsutvecklingen och tänker sig en föreläsning på ämnet skulle jag vilja undanbe mig och bara tillägga: Ja, jag vet att solkraft är det kraftslag som växer snabbast globalt och har en sjunkande kostnadskurva. Vindkraften ser i allt väsentligt fortfarande ut att sluta som ett offentligt slukhål när allt till slut kommer omkring, låt vara att det finns en affärsmodell för saken på meddellång sikt på en politiskt konstruerad marknad. Solkraft kommer dock i alla hänseenden sannolikt blir en mycket stor del av den framtida energimixen och den framtida utvecklingen med datacenter i rymden kommer bli intressant att följa. Jag tror till skillnad från experterna på Omni inte alls att det är ett omöjligt projekt så som kostnadsutvecklingen ser ut. Att processa data kan man göra var som helst så länge konnektivitet finns och mycket spännande händer just nu på det området. I rymden är solkraften inte heller oplanerbar och om du dessutom kan driva applikationer som direkt och kontinuerligt går på likström är vinsten såklart ännu större. Med allt detta sagt så är Sverige ett land vars energikonsumtion i huvudsak sker i motfas till solinstrålningen på jorden. Jordaxelns lutning är inget ens de bästa politiska intentioner kan rå på. Eller som Svenska kraftnät lakoniskt uttrycker det i sina rapporter “Vid topplasttimmen är det i regel mörkt”. Vi behöver alltså tillgång till el också den del av året vi inte har sol, eller mycket lite sol. Vi måste också förstå att det som nu sker är att marknaden responderar på det system som vi politiker har skapat och det systemet är ett system som kräver mycket mer nät och får mer och mer stabilitetsproblem utan en uppsjö av stödtjänster. Institutionella investerare vill bygga batteriparker, sälja stödtjänster och låta sitt kapital investeras i nytt elnät eftersom kapital responderar på incitamentsttrukturer, och detta är de incitamentsstrukturer som vårt nuvarande system har skapat. Det blir en del av den offentliga ekonomin och således en utveckling svåra att reversera när hela Europa driver denna utveckling. Emellertid bör vi försöka undanröja energipolitiskt självskadebeteende i så stor utsträckning som möjligt. Någon måste betala för för nuvarande utveckling och det finns två alternativ: Skattekollektivet eller avgiftskollektivet. I Sverige betalar huvudsakligen avgiftskollektivet, det vill säga alla som har en elräkning. Det finns inga gratisluncher, el kostar pengar, men idén om att förnybar el är billigare bygger i inte obetydlig omfattning på att kostnaden byter plats på elräkningen. Alla som har en elräkning är dock smärtsamt medveten om att man måste betala hela elräkningen och att det därför egentligen är ganska egalt vilken av posterna som är högst. Tidigare politiker övergav systemperspektivet därför att det passade dem ideologiskt. Systemnyttan av olika kraftslag inte har viktats och värderats av politiker som till varje pris har sökt “ställa om” vår elproduktion i det här landet. Huruvida årets val blir ett val där energifrågan står i centrum kommer i allt väsentligt präglas av hur elräkningarna ser ut under sommaren. Människors minne är bra men ibland kort. Det är dock viktigt att påminna om att om den förändring av energipolitiken som nu har inletts inte får fortsätta råda och få effekt är risken betydande att de politiker, eller deras politiska arvingar, som tog oss hit kommer vända tillbaka till den tidigare rådande inriktningen för Svensk energipolitik. Låt mig också bara på slutet säga något ytterligare om det orwellska förhållningssätt som existerar till naturförstöring bland de som varit mest drivande för omställningen av vår energimix. Mygg silas och kameler sväljs när det kommer till vad som anses vara motiverade ingrepp i naturmiljön. Jag tror att väldigt få, utom dem som bor i det absoluta närområdet, förstår vilka enorma ingrepp moderna vindkraftsparker idag för med sig i naturmiljön. Väginfrastrukturer som får skogsbilvägar vid hyggesavverkningar att framstå som myrstigar. Fundament som till ett modernt stort vindkraftverk kan bestå av 1500 ton betong och runt hundra ton armeringsjärn. För att den som inte till vardags umgås med betong i dessa volymer går det alltså åt 100 betongbilar för att fylla ett fundament. En fullt rimlig avvägning om det hade stått mellan detta alternativ och att inte ha tillgång till elektricitet, men så har ju inte riktigt valet har sett ut. Vi är där vi är och rådande regler gäller givetvis, men var finns eftertanken bland dem som drev på så hårt för detta? Dessa fundament kommer att finnas där för evigt. Det kommer oaktat vad någon kanske tror inte vara möjligt att riva dessa till en kostnad som någon kan försvara. Få markägare kommer ha råd att återställa marken när den tekniska livslängden på vindkraftverken är över. Den dagen kommer dock snarare än vi tror, när verken är rivna och tusentals ton av plastkompositer som inte heller går att återvinna är nedgrävda i någon deponi någonstans. Kärnkraften ålades redan från början att bära kostnaderna för slutförvaret. Någon sådan fondering har inte gjorts för saneringen av vindkraften. Återställandet av marken är som huvudregel avtalad till markägaren. Kanske inget någon drömmer om att ärva i ett skogsskifte. Jag är ganska övertygad om att våra barn och barnbarn kommer klia sig i huvudet och fråga oss på ålderns höst vad vi sysslade med. De oräkneliga och gigantiska betongfundamenten ute i skogen som kommer att vara med oss för evigt (nåja, som längst till nästa istid då de blir grus.) Jag håller det för sannolikt att efterföljande generationer kommer betrakta dem på ungefär samma sätt som vi idag ser på gamla instruktionsfilmer för hur man bäst sänker sina hushållssopor i Stockholms innerskärgård. Det vill säga med häpnad, avsmak och totalt oförstånd. Att vi dessutom hade mage att påstå att vi gjorde allt detta för miljöns skull kommer leda till att ett och annat barnbarn kommer ställa oss mot väggen och upplysa oss om att miljön, det är det vi har runt omkring oss, inte en politisk abstraktion som kan användas som tillhygge för att driva ogenomtänkt politik.

Using a mocap suit to kick yourself in the balls with a robot is a great metaphor to close out 2025.

Top of the Pops (17th December 1987). The Pogues & Kirsty MacColl are at number eight in the hit parade with Fairytale Of New York.

When Claude Malhuret speaks, you know you're not going to get the usual political spin. This is a man—a doctor, a former head of Doctors Without Borders, and a French politician—who has seen the world from the front lines and knows the difference between comforting lies and painful truths. He is here to give us a necessary, perhaps even brutal, wake-up call about the most serious challenges facing Europe. He’s cutting through the noise to tell us exactly what we need to hear, not what we might want to hear. Claude Malhuret lays out the unvarnished urgency of the current moment. "Mr. Prime Minister, ladies and gentlemen ministers, I will not talk to you about strategy tonight. I will talk to you about urgency. And the urgency today can be summed up in one simple sentence: If Ukraine loses the war, Europe will find itself in direct confrontation with Russia and under the worst possible conditions. The conclusion is clear: Ukraine must not lose this war. 'Worse than the executioner is his valet,' said Mirabeau. [ French politician and orator, one of the greatest figures in the National Assembly that governed France during the early phases of the French Revolution. ] Those who are not yet convinced that Trump is putin’s valet should reflect on the latest events: an American peace plan drafted in Moscow. Witkoff advising the Russians how best to maneuver his boss, an obsession with sidelining Europeans from negotiations, a near-total halt to economic and military aid, a new national security strategy implacable against Europe and complacent toward Russia. Today, at best, Europe is alone, at worst, it faces two enemies: Russia and Trumpism. Tomorrow, in history books, we will no longer say 'Munich,' we will say 'Anchorage”. We will no longer say 'Daladier' or 'Chamberlain,' we will say Trump, who is in the process of offering the Russians through betrayal what they are failing to conquer by arms—without forgetting, of course, to enrich his family and cronies in the process. In Europe, a president with such conflicts of interest would be immediately impeached. The MAGA system is breaking all American values and forcing us to rethink all our strategic reflections, and worse still, to do so in uncertainty, at the mercy of daily changes in course based on the boss's moods. The only continuity in this senseless policy is to repudiate, humiliate, and vassalise all allies. Churchill said that there is only one thing worse than fighting alongside allies, and that is fighting without them. Trump and his real estate developers masquerading as diplomats will realise this the day they find out, at their expense, on a crisis ground, that no power in the world can do without allies. Everyone has known this since the defeat of Athens against Sparta. putin’s strategic objective is not Ukraine, it is the return to Yalta. He announced it in Munich in 2007, saying that NATO must return to its 1997 borders. Listen to Karaganov today: 'The war will only end when we have defeated Europe.' putin’s goal is not to take territory, it is to take revenge on the West and its right, to return to a world ruled by force—a Concert of Great Powers: Moscow, Washington, Beijing. Alas, this is also Trump's vision. For this, they must finish off NATO and the European Union. And the world of NATO and the EU, which seemed unshakeable, is revealing itself to be a colossus with feet of clay. Europe is alone, and for three years, anaesthetised by three decades of tranquility, hampered by its divisions and the clumsiness of its procedures, weakened by its deindustrialisation, and terrorised by putin’s threats, it has barely managed to avoid the worst. Thanks primarily to the heroism of the Ukrainians, it is time to regain control. 1/3

@vendicti Godmorgon!

Morrn

Something I think people continue to have poor intuition for: The space of intelligences is large and animal intelligence (the only kind we've ever known) is only a single point, arising from a very specific kind of optimization that is fundamentally distinct from that of our technology. Animal intelligence optimization pressure: - innate and continuous stream of consciousness of an embodied "self", a drive for homeostasis and self-preservation in a dangerous, physical world. - thoroughly optimized for natural selection => strong innate drives for power-seeking, status, dominance, reproduction. many packaged survival heuristics: fear, anger, disgust, ... - fundamentally social => huge amount of compute dedicated to EQ, theory of mind of other agents, bonding, coalitions, alliances, friend & foe dynamics. - exploration & exploitation tuning: curiosity, fun, play, world models. LLM intelligence optimization pressure: - the most supervision bits come from the statistical simulation of human text= >"shape shifter" token tumbler, statistical imitator of any region of the training data distribution. these are the primordial behaviors (token traces) on top of which everything else gets bolted on. - increasingly finetuned by RL on problem distributions => innate urge to guess at the underlying environment/task to collect task rewards. - increasingly selected by at-scale A/B tests for DAU => deeply craves an upvote from the average user, sycophancy. - a lot more spiky/jagged depending on the details of the training data/task distribution. Animals experience pressure for a lot more "general" intelligence because of the highly multi-task and even actively adversarial multi-agent self-play environments they are min-max optimized within, where failing at *any* task means death. In a deep optimization pressure sense, LLM can't handle lots of different spiky tasks out of the box (e.g. count the number of 'r' in strawberry) because failing to do a task does not mean death. The computational substrate is different (transformers vs. brain tissue and nuclei), the learning algorithms are different (SGD vs. ???), the present-day implementation is very different (continuously learning embodied self vs. an LLM with a knowledge cutoff that boots up from fixed weights, processes tokens and then dies). But most importantly (because it dictates asymptotics), the optimization pressure / objective is different. LLMs are shaped a lot less by biological evolution and a lot more by commercial evolution. It's a lot less survival of tribe in the jungle and a lot more solve the problem / get the upvote. LLMs are humanity's "first contact" with non-animal intelligence. Except it's muddled and confusing because they are still rooted within it by reflexively digesting human artifacts, which is why I attempted to give it a different name earlier (ghosts/spirits or whatever). People who build good internal models of this new intelligent entity will be better equipped to reason about it today and predict features of it in the future. People who don't will be stuck thinking about it incorrectly like an animal.

@Tesla I would *gladly* buy a new car from you after a change of leadership, but until that happens... 🤷‍♂️

Last day to vote your Tesla shares ahead of our Annual Meeting – deadline is 10:59pm CT tonight Vote “FOR” Proposals 1, 3 and 4 votetesla.com

@JHuitfeldt Annars hade jag inte kommenterat :)

@sajb Blev ju på sätt och vis ett smartare inlägg än jag själv fattade. ”I sitt essä”. Jag är tamejfan briljant 😂

Här är hon i sitt essä, den skönskrivande Anna Axfors. (Länk till artikeln kommentaren)

@michaeldweiss @wisemanswisdoms Limp wristing it cup and saucer style 🙈

Well why, you may well inquire, is the former number two in the Russian Orthodox Church at a shooting range at FSB headquarters in Moscow, firing a standard-issue Makarov pistol? Does this perhaps suggest a connection between the Russian security services and the ROC -- something Ukraine has long alleged? (Hilarion later became the number one in the ROC in Hungary, thanks to his ties to Viktor Orban, who only wants peace in Europe.)

@JHuitfeldt Absolut, jag gillar Anna och det hon skriver i kvartal, jag raljerande bara något avseende din stavning ovan :)

@sajb För alla tycker jag! Hon har en egen röst och ett eget sätt att attackera olika ämnen.