Douglas Roos ری ٹویٹ کیا
Det är en sådan besvikelse att artister som Titiyo och Dotter väljer att hoppa av sina spelningar i Malmö i samband med Eurovision. För att Israel ska vara med…
Artisterna verkar inte vara några stora politiska analytiker: De verkar inte kunna skilja på demokrati och diktatur. På offer och förövare. På stort och smått.
För var är deras uttalade protester mot att mullorna hänger bögar och slår ihjäl kvinnor utan slöja varje dag i Iran? Eller mot al-Shabaabs terror i Somalia? Eller mot Kinas omskolningsprogram av miljontals uigurer? Eller mot hur kubanerna tvingas underordna sig kommunistpartiets enväldiga styre?
Eller varför kritiserar de inte Hizbollah som har skjutit missiler mot Israel mer än 3 000 gånger sedan Hamas terrorattentat den 7 oktober?
De artister som gillar att bojkotta borde aldrig mer aldrig ses i sammanhang med Iran, Kina, Ryssland – och Jemen, Syrien, Myanmar, Belarus, Kuba, Venezuela med flera förtryckande diktaturer. Men mot dessa skurkstater hör vi dem aldrig höja rösten, konstigt nog.
Antingen är de enögda, okunniga – eller förblindade av i sitt eget tycke godhet. Eller så begriper de inte skillnaden mellan ett öppet samhälle och rent förtryck.
De dubbla måttstockarna är besvärande. Artisterna – och många andra godhetssignalerande vänsteraktivister – ställer inte bara olika krav på Israel och de palestinska områdena, som varken är fria eller respekterar homosexuellas rättigheter. De uttrycker tvärtom förakt mot USA, Israel och resten av väst.
De påstår att allt är kolonialismens och kapitalismens fel – och ser inte hur demokrati, upplysning, handel, marknadsekonomi, tolerans och öppenhet har gett oss frihet och välstånd på ett aldrig tidigare skådat plan. Varför ska vi inte vara stolta över dessa värden och sprida dem över världen? Det finns en anledning till att så många flyr från förtryckande stater till Europa och Nordamerika.
Bojkott kan vara ett bra verktyg. Men det ska ske av rätt skäl och mot rätt grejer. Påtryckningarna från propalestinska organisationer i sociala medier är obehagliga. Flera artister har hoppat av efter att BDS Sverige och Isolera Israel taggat dem och bett dem att ”ta ställning mot orättvisa och artwashing”.
En utpekad artist liknar det vid utpressning. Malmö stads representant vittnar om att de som inte hoppar av hotas av att sättas upp på listor för att de är för ”folkmord” och därefter mobbas ut från allehanda scener (Sydsvenskan 7/4).
Stoppa Israel räknar också med att samla mellan 10 000 och 20 000 i en demonstration som avslutas med att artister som Mikael Wiehe, General Knas och Kofia med flera uppträder på en scen i en park i Malmö, samma dag som Israel är med i semifinalen.
Den israeliska tv-kanalen Keshet 12 News har också nyligen gjort ett längre reportage om hur giftig och antisemitisk stämningen är i Malmö just nu, inte minst bland den palestinska befolkningen. Svenskar, med judisk börd, känner stor rädsla.
Den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet råder Israels tävlande, Eden Golan och hennes team, att inte lämna sina hotellrum under Eurovision i Malmö, frånsett de officiella framträdandena.
Detta är en djupt otrevlig situation. Hoppas att polisen kan garantera säkerheten för de som hejar på Israels bidrag. Fast det yttersta ansvaret vilar på dem som säger sig vilja ha vapenvila i Gaza, men som i praktiken godtar Hamas och Hizbollahs väpnade kamp. Och väljer att försöka ”stoppa” Israel i stället för skurkstaten Iran.
De som hotar och hatar – eller själva är beredda att faktiskt använda våld – får inte sätta tonen i vårt samhälle.
kristianstadsbladet.se/ledare/artiste…
Svenska
