O

431 svenskar nu rapporterat vaccinmördade, efter att Läkemedelsverket uppdaterat sina rapporter t.o.m. 31/5 Med en rapporteringsfrekvens på 5–15% motsvarar det i verkligheten 2.873–8.620 personer vilket är det ojämförligt värsta brott som begåtts i Sverige

Hur mycket visste man egentligen om hedendomen i Sverige? youtube.com/shorts/4-oHRGl… via @YouTube

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen. femtejuli.se/2026/04/08/ald…

Redogör för huvudlinjerna i Sveriges inre utveckling under mellankrigstiden. Försök att i anslutning till detta också ange orsaksförklaringar. (ej färdigt) Genom förändringarna i rösträttsreglerna utökades valdeltagandet från ca 660.000 män i andrakammarvalet 1920 till ca 750.000 kvinnor och ca 990.000 män, totalt ca 1.740.000 personer, i andrakammarvalet 1921. Ungefär 55% av alla valberättigade deltog. Det innebar den största ökningen av antalet avlagda röster i tvåkammarriksdagens historia, men knappast införandet av ett nytt samhällssystem. Reglerna för valbarheten till första kammaren ändrades nämligen inte, förutom att könskravet borttogs. Av en ledamot till första kammaren krävdes även fortsättningsvis att vederbörande var 35 år gammal, ägde en fastighet taxerad till 50.000 kronor eller i tre år haft en inkomst av minst 3.000 kronor per år. Detta uteslöt nästan alla kvinnor och en stor del av alla män och betydde att alla som satt i denna kammare var klart över genomsnittligt välavlönade eller ägde en fastighet till ett oerhört mycket högre värde än genomsnittet. Uppskattningsvis lär det ha rört sig om att 80–90% av den röstberättigade befolkningen inte var valbara till första kammaren. Detta välavlönade alternativt storgårdsägande, ofta konservativa, skikt kunde stoppa all politik som andrakammarmajoriteten ville bedriva, eftersom kamrarna var tvungna att vara eniga, vilket gällde till 1933. I praktiken kontrollerade alltså ett slags höger all riksdagspolitik i Sverige fram till 1933. Därefter gällde de nya reglerna för valbarhet till första kammaren, men då val bara företogs för en åttondel av valkretsarna i taget, var det först 1940 som denna kammare i dess helhet var vald enligt de nya reglerna. Då rådde en samlingsregering med fyra partier, innefattande två (Högerpartiet och Bondeförbundet) som varit motståndare till de ”demokratiska” reformerna, och som aktivt och systematiskt motarbetade allt motstånd mot nazistregimen i Tyskland. Svenska antinazister dömdes flera gånger till fängelse och koncentrationslägren Smedsbo och Långmora upprättades för utländska motståndare till nazismen. Därför verkar det mycket tveksamt om ”demokrati” enligt moderna föreställningar kan sägas ha införts under perioden 1918–1945.

Redogör för vägen mot parlamentarism och folkstyre i Sverige fram till och med riksdagsvalet 1921. Vilken roll spelade folkrörelserna och partiväsendet? Uppmärksamma särskilt förändringarna av kvinnors politiska status och möjligheter. 1866 års riksdagsordning innebar inte att parlamentarism infördes. Riksdagens sammansättning var oberoende av hur rådet (regeringen) tillsattes. Det var inte som idag, att en majoritet av riksdagens medlemmar utgör grunden för regeringen. Det var kungen som tillsatte regering, formellt oberoende av riksdagen. Regeringen byttes aldrig ut fullständigt. Detta skedde första gången 1905, då Lundebergministären tillsattes för att hantera unionsupplösningen. Från och med 1800-talets andra hälft, kanske framför allt från 1870 och framåt, kom mycket stora samhällsförändringar att ske i Sverige. Detta innebar industrialisering och urbanisering. Städerna, särskilt Stockholm, där riksdagen var belägen och kunde direkt påverkas, växte i betydelse. Mellan ca 1850 och 1900 växte stadsbornas andel av befolkningen från en tiondel till en tredjedel. Detta ledde till att nya samhällsfrågor som tillgång till boende, boendestandard, vattenförsörjning, sanitet, arbetsmiljö inom de industrier där många stadsbor arbetade etc., uppstod. I och med kommunalreformen 1862 överflyttades frågor som fattigvård och hälsovård från enskilda personer, skrån, kyrkan och bysamhället till kommuner och landstingskommuner. Ett omfattande samarbete kom att uppstå mellan statliga och privata initiativ på socialpolitikens område. Bättre kommunikationer kom att bli en viktig roll för staten i Sverige, med Göta kanal som första projekt och snart därefter Statens järnvägar. På detta följde Postverket och införsel av gemensam tid i Sverige. Varor kunde förflyttas mycket snabbare och mer effektivt, risken för stora svältkatastrofer upphörde och även pamfletter och tidningar kunde spridas över landet. Utanför parlamentet började folkrörelser att växa fram, med väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och kvinnorörelsen som olika aspekter. Dessa utmärktes av att de initierades privat, utan statligt stöd, hade frivilligt medlemskap, var öppna för alla, demokratiskt uppbyggda, rikstäckande och syftade till en förbättring av samhället. Dess genomslag byggde bl.a. på effekterna av folkskolan och den allmänna läskunnigheten. Den växande fackföreningsrörelsen ledde till att Socialdemokratiska arbetarepartiet bildades 1889, som var det första partiet av modernt snitt och då helt och hållet verksamt utanför riksdagen, varför en expansion av rösträtten blev dess centrala fråga. Först därefter, 1898, skedde en nationell organisering av fackföreningarna. Inom denna rörelse uppstod en spänning mellan olika personer, gällande medel och mål i den politiska kampen, och mellan företrädare och medlemmar, vilket slutligen 1917 splittrade rörelsen i två partier. Denna rörelse hade en mycket stor tillväxt fram till 1909, då en kraftig försvagning skedde i och med att en landsomfattande strejk misslyckades, vilket tog ca tio år att reparera i minskat medlemsantal. Som en följd av denna rörelse och dess anslutning till idéer om kollektivets kraft och gemensamt ägande bildades Allmänna valmansförbundet 1904 som konservativ, motstående kraft, inriktad på kvarvarande privat ägande och gamla auktoriteter. Däremellan fanns det medelklassinriktade Liberala samlingspartiet, grundat 1900, som hade stort inflytande i andra kammaren, som en följd av rösträttsreglerna. Bönder hade hela tiden mycket stort inflytande i andra kammaren, men rena agrarpartier uppstod 1914 och 1915 och sammanslogs 1921 (Bondeförbundet, senare Centerpartiet). Embryot till de politiska partierna var den infekterade tullstriden 1887, då kungen Oskar II upplöste andra kammaren. Grupperingar bildades då även i första kammaren. I det efterföljande valet 1888 ökade deltagandet enormt och en protektionistisk politik kom att få majoritet. De två stora frågorna var i början försvarsfrågan och tullfrågan. Som en följd av populariteten hos liberala och socialdemokratiska idéer, inte minst genom pressens verksamhet och en ökad uppkomst av partiprogram, manifest, pamfletter, småskrifter och liknande, försköts den politiska debatten. De konservativa krafterna fick gå med på en stor rösträttsreform 1909, som innebar kommunal rösträtt för de flesta vuxna män, men inte för kvinnor, och innehöll tydliga begränsningar som skattestreck, fattigvårdsstreck, konkursstreck och värnpliktstreck. Liberala krafter växte på konservativa krafters bekostnad och från och med reformen 1909, när betydelsen av inkomst och ägande kraftigt minskade som faktor, ökade även Socialdemokraterna kraftigt. Spänningar mellan företrädare (från välbeställda miljöer – valbara) och anhängare (mindre välbeställda – ej valbara) uppstod. I detta verkade en alltmer av utvecklingen frånsprungen kung, Gustav V, som var en anhängare av ett starkt försvar och i och med första världskriget såg sin chans att agera personligen. Detta var den s.k. borggårdskrisen, där den liberala regeringen tvingades avgå för att den kritiserats av kungen. Detta innebar en försvagning av liberalernas ställning i riksdagen till förmån för de konservativa. Men genom andrakammarvalet 1917 fick socialdemokrater (i två partier) och liberaler en mycket stark ställning, med ca två tredjedelar av mandaten. Därigenom tvingades kungen acceptera en liberal-socialdemokratisk ministär (Edén–Branting), vilken trots ihärdigt motstånd från första kammarens konservativa företrädare slut kunde införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Därefter kom parlamentarism att i praktiken gälla, då kungens tillsättning av regering blev beroende av riksdagens sammansättning. Kvinnor var länge utestängda från fullvärdigt medborgarskap. 1862 fick vissa ogifta kvinnor med egen inkomst rösträtt, men bara i kommunala val. Först 1921 fick kvinnor rösta i riksdagsval och blev valbara till riksdagen. Under 1880-talets andra hälft skedde ett antal reformer som kom att påverka livssituationen för kvinnor, som att de fick näringsfrihet 1864, rätt att förvalta sin egen inkomst 1874 (om de var gifta), men full myndighet kom först 1920. Kvinnors tillträde till offentligheten var begränsat och starkt kopplat till klass. Välbeställda kvinnor hade större möjligheter att påverka samhället, t.ex. genom filantropi och opinionsbildning. Personer som Sophie Adlersparre och Fredrika Bremer spelade viktiga roller, bland annat genom tidskrifter och organisering. Kvinnor använde ofta män som språkrör eftersom de själva saknade tillgång till politiska arenor. Kvinnorörelsen var först klassbaserad och handlade om att uppnå likvärdighet i myndighet gentemot män men breddades genom att Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) bildades 1903, där kvinnor från olika samhällsskikt samarbetade. Inom arbetarrörelsen fanns samtidigt oenighet om kvinnors rösträtt och roll i samhället. Först 1921 uppnådde svenska kvinnor fullt politiskt medborgarskap, senare än i flera andra nordiska länder. Detta hade införts i Finland 1906, i Norge 1913, i Danmark 1915 och i Tyskland 1918.

SVENSK HISTORIA #3 Några saker jag skrivit på sistone angående 1800-talets och 1900-talets politiska historia i Sverige. För de två första svaren är källorna bl.a. Hedenborg & Kvarnström, Det svenska samhället 1720–2022. Böndernas och arbetarnas tid, 7 uppl. (2023). — — — Redogör för innehållet i och bakgrunden till den svenska representationsreformen 1866. Varför dröjer denna reform så länge i Sverige? Man diskuterade redan vid antagandet av en ny författning 1809 hur riksdagen skulle organiseras. Några debattörer ansåg då att ståndsriksdagens uppdelning i adel, präster, borgare och bönder, som gällt under hundratals år, var omodern, och förespråkade en en- eller tvåkammarriksdag. Detta då medelklassen inte representerades i systemet – ofrälse ämbetsmän, bruksägare, grosshandlare, advokater, journalister och lärare. Ändå kom det gamla systemet att kvarbli. Författningen 1809 var inte ”demokratisk” utan gav en mycket stor makt åt den enskilde monarken, med vissa förbehåll, där riksdagen gavs lagstiftande makt och högsta domstolen dömande makt. De som genomdrev denna statskupp reagerade mot det misslyckade kriget mot Ryssland, som ledde till förlusten av Finland och hotade riket, och var säkerligen konservativa militärer, inte omstörtande samhällsreformatorer. Inom denna klass fanns en grundläggande tilltro till en stark monark. Bakgrunden var den situation som rått sedan Gustav III:s statskupp 1772, där ett aristokratiskt mångvälde störtades. Kungen Karl XIV Johan fortsatte styra i konservativ anda med stor personlig makt, utan att ta order från riksdagen. Det verkar som att regeringsformen 1809 inte var alls så omstörtande som man ibland får intryck av. Nya representationsförslag kom på 1830-talet, där man i liberal anda reagerade mot skråtänket, där individer inte gavs möjlighet att representera sig själva utan bara sågs som medlemmar av diffusa grupper (som inte inkluderade medelklassen). Ett förslag antogs vid en riksdag 1840–1841 men röstades ner vid nästa 1847–1848, vilket innebar att det stoppades, då ett sådant beslut behövde stadfästas av två riksdagar i rad (vilket fortfarande gäller). Protester förekom i Sverige under revolutionsåret 1848, men möttes med våld av regimen Oskar I. En viktig anledning var att adeln och prästerna hade mycket att förlora på att systemet förändrades. Båda stånden utgjorde en mycket liten del av befolkningen, vilket hotades av varje storskalig representationsreform. Varje förändring innebar en försämring. Vad gäller prästerna hade sekularisering och väckelse börjat hota statskyrkans makt. I början inkorporerades vissa grupper i de existerande stånden, men genom justitiestatsministern Louis de Geers agerande antogs ett nytt förslag om representationsreform, för andra gången 1865, efter att först bönder och borgare röstat för, följt av en mycket knapp adelsmajoritet och därpå även stöd från prästerskapet. Man genomdrev då en representationsreform med två kamrar som kom att hålla i mer än 100 år. Den första kammaren skulle utses genom indirekta val via landsting och större städers stadsfullmäktige och den andra kammaren genom direkta val, men med mycket begränsad rösträtt. Den första kammaren förnyades med en tredjedel varje val och den andra i dess helhet. Till första kammaren kunde vissa personer ha flera hundra röster och till den andra kammaren hade även företag i början rösträtt. I och med denna representationsreform upphävdes prästerskapets inflytande i svensk politik, då man gick från en fjärdedel till några få ledamöter. Ämbetsmän, godsägare och större företagare kom att dominera den första kammaren och bönder den andra. Rösträtten till den första kammaren var graderad efter inkomst och tillföll även företag, vilket tillsammans med ett inkomst- och förmögenhetsstreck i rösträtten till den andra kammaren vidhöll ett mycket konservativt system inriktat på att representera välbeställda män. En grundläggande orsak till varför det tog så lång tid är den historiskt mycket djupt förankrade kungamakten i Sverige, som finns belagd sedan 829 (sveakungen Björn och hans efterföljare Anund, Erik och Olof) och sedan kvarblivit och utvecklats över sekler, i olika samarbeten med ett ekonomiskt och statusmässigt elitskikt – kyrka, adel, råd och riksdagar (det senare från 1400-talet). Varje beslut gick alltså i över 1000 år genom ett i kungens person förankrat system. Denna historia var verksam i Gustav III:s statsvälvning 1772 och även i 1809 års representationsreform, med dess fortfarande stora makt till monarken. Sedan fortsatte Karl XIV Johan att utöva stark personlig kungamakt, och förändringar av systemet var, som en följd av att två riksdagar var tvungna att fatta likalydande beslut, riksdagarnas stora avstånd i tid och de ingående parternas konservatism, svåra att genomföra. Ett liknande system som i England, med en under lång tid kringskuren kungamakt och ett självsvåldigt parlament, med regelrätta partier som whigs och tories, fanns inte, trots vissa tendenser under den s.k. frihetstiden, som dock avbröts 1772. Sverige var ännu 1866 väldigt agrart präglat, med präster i kyrkan på varje respektive ort och lokala jordägare etc. som makthavare. Den stora inflyttningen till städerna och industrialiseringen 1870–1900 hade ännu inte skett. En viktig orsak till den senare utvecklingen var urbaniseringen, att stora mängder människor helt enkelt hamnade på samma ställe och genom massrörelser kunde påverka den politiska agendan, men före representationsreformen 1866 och de föregående decennierna var detta inte en så stor faktor. Man kan väl också diskutera i vilken mån representationsreformen 1866 verkligen innebar en förändring – fortsatte den inte bara ett månghundraårigt maktsystem, inriktat på ekonomiskt välbeställda, men med en viss förskjutning från gamla kategorier som präster och adel till förmån för vissa nya grupper i medelklassen? Hur som helst innebar representationen att det fanns en permanent institution till vilken det rådde regelbundna, nationella, slutna val, och till vilken en andel av befolkningen kunde rösta, och då på vem som helst som ingick i systemet – en förändring som över tid, genom senare expansion av rösträtts- och valbarhetskriterier, urbaniseringen och folkrörelsernas framväxt, kom att innebära en kraftig förskjutning i det gamla maktsystemet.

• Åldersgränser för sociala medier innebär att alla måste identifiera sig. Detta kan även användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll – varnar tunga forskare. • I min ungdom drev Socialdemokraternas kvinnoförbund ett krav om att förbjuda parabolantenner. Så att folk inte skulle få en massa olämplig information och dumma idéer. Olof Palme drev personligen kampen mot Radio Nord och Radio Syd. Etermediemonopolet måste till varje pris upprätthållas. Ungdomen fick finna sig i att lyssna på statligt godkänd musik. Tryckpressen, tidningarna, videobandspelarna, bloggarna, sociala medier… Makthavare har alltid hatat fri information. Människor kan ju få veta en massa saker som utmanar narrativet. Eller tycka fel. Ifrågasätta och lägga sig i. Vilket överheten som regel ogillar. Den senaste planen är att man måste identifiera sig om man vill ha ett konto på sociala medier. De hoppas väl att om människor vet att man kan ta reda på vilka de är, då dämpar de sin kritik. Själv tror jag att man skapar en tryckkokare om man försöker lägga lock på samhällsdebatten. ID-kravet genomförs som de flesta andra inskränkningar av internets frihet med barnen som murbräcka. Denna gång i form av åldersgränser för sociala medier, pådrivna av vederbörlig moralpanik. I praktiken kräver de flesta modeller för åldersgränser någon form av identifiering. Vilket innebär att man inte kan vara anonym. Storbritannien och Australien är redan på gång med ålderskontroll. Detta har drabbat alla sociala medier och plattformar på vilka det finns så mycket som en teoretisk möjlighet att de har något innehåll någonstans som på något sätt kan tänkas vara olämpligt för minderåriga. Vilket leder till att många webbplatser inför ålderskontroller mest för säkerhets skull, för att inte riskera att bryta mot lagen. Häromdagen såg jag att någon hade fått bevisa sin ålder för att använda en onlinebaserad vetenskaplig kalkylator. För vad skall vi väl med unga mattebegåvningar till? De idiotiska exemplen staplas på hög. Själva ålderskontrollen genomförs i dessa länder av respektive onlineplattform själv – vanligtvis via någon tredjepartsleverantör. De senare har i flera fall visat sig ha kopplingar till nätbrottslighet, skurkstater och underrättelsevärlden. En av de stora, Persona, har en koppling till det kontroversiella företaget Palantir. Men om åldersgränser införs i EU, då kommer det förmodligen att ske med EU:s nya digitala plånbok som är tänkt att rullas ut i slutet av året. Om man använder den, då kommer man att kunna verifiera till exempel sin ålder som ett fristående värde – utan att lämna ifrån sig annan persondata. Vilket möjligen är en mindre dålig modell. Men fortfarande med potential för missbruk. EU-plånboken är (än så länge) frivillig och alla kommer inte att vilja ha den. Så då står vi ändå där med persondata på drift. Mer än 400 toppforskare har skrivit ett öppet brev där de påpekar att det inte finns några tydliga belägg för att åldersgränser gör barn säkrare online. Tvärtom kan unga då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna. Detta är den auktoritära statens önskedröm. Blotta vetskapen om att någon kan kika över ens axel leder till självcensur. Man kan också fundera över i vilken utsträckning åldersgränser kan vara ett sätt för politiken att avskärma unga från systemkritik. Jag vill inte vara petig, men omfattas inte även unga människor av yttrandefriheten och dess frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser? Nu står olika EU-länder och amerikanska delstater på kö för att införa detta system. I Sverige har Socialdemokraterna alltid varit varma förespråkare för åldersgränser och hårdare tag mot internet. Magdalena Andersson talar om att politiken måste ta kontroll över utvecklingen. Nyligen anslöt sig Moderaterna till kravet på åldersgränser. Det tillkännagavs av självaste partiledaren. En gång i tiden var de ett parti som stod upp för individen mot överheten. Nu är de med och bygger ett system för kontroll och övervakning som med lätthet kan användas i lömska syften. En ständigt expanderande övervakningsstat i vilken yttrandefriheten samtidigt inskränks i många små steg. Vad kan möjligen gå fel?

🔴 Six years later, the true scale of the vaccines’ side effects is emerging. Yet those coping with life-changing conditions remain ignored Read how Nikola was left disabled after receiving the AstraZeneca vaccine below 🔗 telegraph.co.uk/news/2026/03/2…

Pfizer’s former chief toxicologist Dr Helmut Sterz states in evidence to the German Parliament that the Covid ‘vaccine’ caused 200 deaths within weeks of rollout Dr Sterz estimates 60000 Germans died from the Pfizer ‘vaccine’ he says ‘it should never have been approved “ 💥

When Dr Billy Ralph heard that the government were offering the “Covid vaccines” to under 12 year olds, he tweeted this message. “ I will not be injecting any child with this completely untried product in this cohort. 27 years of practice I have never seen an experimental product used on children. Especially for a condition that holds less risk than the treatment.” He should be rewarded and promoted to chief medical office not called up to a hearing in the Irish Medical Council! irishtimes.com/crime-law/cour…

I’m in survival mode., Pfizer Vaxx injured. Abandoned by our government. January 11 will be my 5 year anniversary, Or should I say my nightmare began. Silenced by our government and our own movement. The Injured continued to fight, we are in survival mode.

They shut down Facebook groups where the COVID vaccine-injured were simply sharing their stories and trying to stay under the radar using 🥕 carrot emojis.. the BBC openly bragged about helping flag and censor them. This is just one example of the censorship machinery I expose in my new book📖 3/11 Viral Takeover: On March 11, 2020, a Pandemic was Declared and Our World Changed Forever

Hur lät fornsvenska? Genomgång av fornsvenskt uttal youtu.be/yVfWyj5-_qQ?si… via @YouTube

Nils Ferlin – Stjärnorna kvittar det lika youtu.be/APfQ_p-XqeU?si… via @YouTube

COVID did not make people insane. It just revealed who already was. It pulled back the curtain on the neighbours who reported each other for walking in the park. The colleagues who gleefully enforced every new restriction with a zeal that had nothing to do with public health. The friends who cut off people they had known for decades for asking a single question. The family members who chose compliance over love without a moment of hesitation. The authoritarian instinct was always there. The cruelty was always there. The desperate need to belong to the side with the loudest voice and the official approval, that was always there too. COVID did not create any of it. It just gave it permission. And what was revealed in those years about human nature, about the ease with which ordinary people abandon principle under social pressure, about how quickly a society will turn on its own, that is something we should be studying far more seriously than we are. Because the conditions that brought it out once can be created again. And the people who showed you who they were during that time? Believe them.

We now have 4551 peer-reviewed published studies detailing adverse reactions from the mRNA shots. Thank you @RepChipRoy, @RepThomasMassie and @SenRonJohnson for recognizing the dangers of these shots and calling for their removal from the market. Thank you @React19org for compiling these studies and fighting for the injured.

Så är jag nu övertygad om att det är. Verbet marka på Åsmunds stenar betyder att han ’markerat’ eller ’uppmärkt’ ristningen, med kol eller så, vilket en stenhuggare sedan utgått från när han huggit stenen. Adverbet þa betyder ’sedan’. Alltså är runföljden þa sat aimunt inte dunkel, som Sven B.F. Jansson hävdade i Gästriklands runstenar (1981). Hela partiet uttrycker in osmuntr ' kara sun ' markaþi × runoʀ ritaʀ ’och Åsmund, Kåres son, uppmärkte de rätta runorna’ Sedan kommer raden vid korset i samma läsriktning som en pendang þa sat aimunt ’sedan satt Emund (dem)’ Åsmunds stenar utmärker sig genom att vara ovanligt välgjorda, stiliga, balanserade, genomarbetade. Det beror förstås på att han först uppmärkt den komplicerade ristningen och sedan låtit en huggare arbeta efter dessa märken. Detta förklarar överblicken och balansen. Det finns på de stenar jag markerat som säkra Åsmundstenar inga överskjutande runor överhuvudtaget utan texten passar perfekt i slingan varje gång, vilket beror på detta sätt att arbeta. Åsmund har inte huggit stenarna utan uppmärkt dem. Det skulle t.ex. kunna bero på att han varit ovan vid att arbeta i sten och normalt sysslat med textilier, bonader, kläder eller något annat, eller rent allmänt varit en privilegierad person, som lämpat över det tidskrävande arbetet på andra.

En mer naturlig förklaring är kanske att frasen utgör sista ledet i en kort beskrivning av hur stenen blev tillverkad. I så fall faller ovanstående datering och hela resonemanget om kung Emund. Det skulle då stå (1) in osmuntr ' kara sun ' markaþi (2) þa sat aimunt ’och Åsmund, Kåres son, markerade (runorna på stenen) sedan satt Emund (dem)’ Emund är alltså inte kung Emund utan den som fullbordat verket, huggit runorna, efter att Åsmund först markerat mönstret på det ofärdiga stenblocket. Detta skulle förklara verbet marka och innebära att Åsmund inte är den som huggit Åsmunds stenar. Problemet är då verbformen, såvitt jag förstår. Man har menat att det borde vara sati, ’satte’. Men det går väl också att säga att någon satt runorna, utan större problem, med samma betydelse som att någon satte dem. Han satt runorna = Han satte runorna Han satt stenen = Han satte stenen Det är väl utbytbart. Däremot går det inte att säga Han satte som kung

SVENSK HISTORIA #1 Det här är Langfeðgatal, en isländsk lista över svenska kungar, skriven 1220–1250 Från och med ▪️Eiricr Sigrsęli oc olafr alltså ▪️Ericer segersäll och Olaver som oftast kallas ▪️Erik segersäll och Olof skötkonung är samtliga kungar med ett undantag belagda I den röda rutan anses samtliga vara sagokungar i kursböcker och allmänt hållna beskrivningar. Det är fel Då samtliga fr.o.m. Erik segersäll kan beläggas torde flera i den röda rutan ha funnits i verkligheten ▪️Ragnar lodbrok ▪️Björn järnsida ▪️Erik Björnsson ▪️Erik Refilsson ▪️Emund och Björn på Högen ▪️Erik Emundsson ▪️Björn Eriksson De torde ha varit kungar i svearnas land i samma tradition som Erik segersäll och Olof skötkonung. De torde ha tillhört samma släkt, vilket framgår av att namnen återkommer När den kristne missionären Ansgar och hans följeslagare är i Birka i två omgångar träffar de två och hör talas om ytterligare två kungar. Först är det år 829 eller 830 en kung ▪️Björn som vänligt tar emot dem, och en tidigare kung ▪️Anund som Björn befinner sig i konflikt med Sedan är det ▪️Erik vid den andra resan ca 852, som verkar ha avlidit ganska nyligen och dyrkas som en gud av Birkaborna Kungen på plats heter vid denna tid ▪️Olof och är mindre benägen att stödja missionärerna. Vi hör också talas om ett krigståg till Kurland och att detta område lytt under svearna – knappast något som en ordinär lokalhövding totat ihop En handelsman, Wulfstan, gjorde ca år 880 en resa över Östersjön från Danmark till Polen: ”På babord sida hade han Langeland, Lolland, Falster och Skåne, dessa länder hör alla till Danmark. Så hade vi Bornholm om babord, och de har sin egen kung. Och efter Bornholm hade vi de land som heter först Blekinge, Möre, Öland och Gotland om babord, och dessa länder tillhör svearna.” Det har alltså funnits ett sveavälde som sträckt sig ner längs med östkusten, inkluderat Blekinge, Kalmartrakten, Öland, Gotland och under en tid även Kurland på andra sidan Östersjön. Detta välde har styrts av kungar i en lång tradition och dessa har knappast haft obetydlig makt Det där med sagokungar och hövdingar verkar man kunna stryka Även om ▪️Ragnar lodbrok ▪️Björn järnsida är sagokungar – de förekommer nämligen i ett franskt verk och i Saxos Gesta Danorum, som har sagokaraktär – torde några, flera eller alla av de övriga ha funnits i verkligheten ▪️Erik Björnsson ▪️Erik Refilsson ▪️Emund (Anund?) och Björn på Högen ▪️Erik Emundsson (Anundsson?) ▪️Björn Eriksson

6 years ago the world was side smacked with the greatest psychological operation of our time. Pandemic Planners convinced our planet that the flu simply ‘disappeared’ while a new virus with a 97% cure rate was killing everyone…as empty hospitals featured dancing medical staff.

Nytt minnesvärt uttalande: ”Att stå mitt i skjortan och hoppas på att allt går över kan man möjligen försöka paketera som en strategi, men det är i själva verket att fly sitt ansvar.”

”Vi har enligt min uppfattning nått rättspositivismens bortre hörnstolpe”

Samlade visdomar framsagda av Carl-Oskar Bohlin (M), statsråd ”Det är en viktig poäng som förtjänar sin betoning.” ”Ändå förefaller aktivismen alltid utövas mitt framför vänsterns blinda fläck.” ”Nu ska jag bli partipolitisk en stund och ge uttryck för en reflektion som skaver mig” ”Det svenska tillitssamhället är byggt på att folk avhåller sig från att passera gränser som kan passeras.” ”Sverige behöver en tydligare styråra för vart vi ska på det här området och hur vi ska nå dit.” ”Att inte agera är den största risken när det är fara i dröjsmål.” ”Man kan enligt min uppfattning på goda grunder argumentera för att ansvarsprincipen redan innehåller en handlingsprincip, eftersom det är omöjligt att leva upp till ansvarsprincipen om man inte också handlar på ett visst givet sätt i olika situationer.” ”Det ska inte råda ett enda tvivelsmål om vad förväntasbilden är.” ”Den kursomläggning vi nu genomför ställer krav på en förändrad kultur och ett framåtlutat ledarskap.” ”Det är svårt att ha ett rakt förhållande till tid. Den går snabbt och långsamt på samma gång. För ett sorgearbete kan den vara en tillgång men också en tung ryggsäck av börda.” ”Tiden läker inte alla sår, men den kan slipa kanterna av det outhärdliga.” ”Vårt elsystem blir svårare och svårare att drifta.” ”Jag tänker inte hålla partipiskans försvarstal, men vill försynt påminna om att den motsatta ytterligheten kanske inte heller är helt aptitlig om den skärskådas” ”Vi har enligt min uppfattning nått rättspositivismens bortre hörnstolpe”