Tito Costa

Questo è anche uno spunto di riflessione sulle politiche europee. Siccome tedeschi e scandinavi sono poco capaci di improvvisare e di adattarsi, tramite l’UE, hanno imposto a tutta Europa una burocrazia aziendale soffocante e aliena alla mentalità italiana.

Je refuse qu'une fracture générationnelle s'installe dans notre pays. Des jeunes qui travaillent mais qui n'arrivent plus à devenir propriétaires, dont le salaire net ne décolle pas et qui ont le sentiment d'être lâchés par la France : nous ne pouvons pas l'accepter.

A parte la cazzata di riaprire le scuole ad agosto in un territorio fortemente votato al turismo. Ma soprattutto non siamo in Germania dove le scuole aprono ad agosto perché ci sono max 23 gradi. Da noi per un altro mese e mezzo si sta ancora come in Africa. E dai su.

⚡️JUST IN Iran's Foreign Ministry confirms that an environmental tax will be charged on ships: "There is no toll; people should use the correct terminology Iran and Oman are currently drafting a new protocol Under this new system, maritime services will be provided to protect the environment of the Strait of Hormuz, the Persian Gulf, and the Sea of Oman, which requires the collection of an Environmental Tax We hope to reach a final agreement with Oman on this matter soon"

‘By 2028 Italo wants its new service to link 18 cities in Germany along two main routes: Munich-Cologne-Dortmund and Munich-Berlin-Hamburg. It plans to invest €3.6bn ($4.2bn) in the venture, which will include the purchase of 30 high-speed trains from Siemens, a German engineering conglomerate, with the option to buy 14 more. Unlike the fiery red carriages it uses in Italy, those deployed in Germany will be a sensibly conservative blue.’ ‘Christian Böttger, a transport expert at the University of Applied Sciences in Berlin, thinks that Italo’s case is compelling, given the beneficial effect its entry had on the Italian market. But he doubts that it will get the necessary political backing for its project. Germany’s rail network is already overburdened, he says. Italo’s entry would also undermine Deutsche Bahn’s high-speed-rail service and could knock the wheels off its integrated business model, in which it makes money from lounges at train stations and the BahnCard, a loyalty programme.’

Är en vänstersväng bra för svensk ekonomisk utveckling och kan vi lära oss av vår historia samt av Schweiz. År 1970 var Sverige och Schweiz ungefär jämbördiga i välstånd. Idag är schweizaren nästan dubbelt så rik. Det borde oroa alla som nu vill vrida Sverige tillbaka mot 70-talets ekonomiska politik. För femtio år sedan var Sverige en av världens fyra rikaste ekonomier. Schweiz låg bredvid oss. Sedan skildes våra vägar, och skillnaden är inte en slump. Det är resultatet av två länder som gjorde rakt motsatta vägval. Sverige valde 1970- och 80-talets väg, med kraftigt stigande skattetryck, förmögenhetsskatt, löntagarfonder, en svällande offentlig sektor och en alltmer reglerad privat företagsamhet. Resultatet? Vi halkade från toppen till runt 18:e plats i OECD på ett kvartssekel. Kapital och kompetens lämnade landet. Tetra Pak flyttade, till Schweiz. IKEA till Nederländerna. Det var inte otur. Det var politik. Schweiz valde den andra vägen, med lågt och förutsägbart skattetryck, inga förmögenhetsskatter som driver kapitalet ur landet, stabila spelregler och en närmast envis ovilja att experimentera med näringslivets villkor. De behöll kapitalet, huvudkontoren och kompetensen. Och de drog ifrån. Sverige lärde sig läxan, för en tid. Efter 90-talskrisen kom U-svängen, med avreglering, stabiliserad budgetpolitik, avskaffad arvs- och förmögenhetsskatt och sänkt bolagsskatt. Och vi slutade tappa mark. Det är hela poängen. Det som politiken förstörde, kunde politiken laga. Men minnet är kort. Nu hörs igen rösterna för höjt skattetryck, återinförd förmögenhetsskatt och mer reglering av det privata näringslivet, som om experimentet aldrig gjordes och facit aldrig skrevs. Vi har redan kört det testet en gång. Vi vet hur det slutar. Det slutar med att Tetra Pak packar väskorna. En ärlig brasklapp. Hela dagens gap mot Schweiz handlar inte om politik. En del är stark franc och svag krona, en del är Schweiz skyhöga prisnivå, en del är att deras BNP räknas på inpendlande gränsarbetare. Köpkraftsjusterat är avståndet mindre. Men den reella delen av gapet, den som faktiskt handlar om var jobben, kapitalet och de högförädlande företagen väljer att vara, den delen är i hög grad ett resultat av vägval. Och de valen står vi inför igen. Schweiz visar att ett litet, exportberoende land kan stå i den absoluta världstoppen i decennier. Det kräver inte mer stat. Det kräver att man behåller kapitalet, talangen och företagen i landet i stället för att beskatta och reglera ut dem. Frågan är enkel. Vill vi vara landet kapitalet flyttar till, eller landet det flyttar från? Vi har provat båda. Vi vet redan vilket som fungerar.