Jan Gösbeck

Jag är utlandsveteran. Till alla som stöder och underblåser främlingsfientliga krafter - #Avbryt asikt.dn.se/asikt/debatt/v…

Äter frukost i restaurangvagnen på schweiziskt tåg. Kaffe i porslinskopp. Varm croissant i liten korg. Smör. Honung. Jordgubbsmarmelad. Riktiga bestick. Struken duk. Quadratisch, praktisch, gut! Und miljövänlisch! Snälla SJ studera denna nivå av civilisation. 🥐 ☕️ 🍯 🧈 🍓

Svart kaffe? Påtår? Sverige slår tillbaka i hybridkriget. svd.se/a/V6z5Bl/nu-go…

This is Ukraine. Ukraine has no interest in taking territory from anyone. Not even from Russia, which invaded it. Anyone who today and tomorrow will pressure Ukraine to give Russia part of its territory can start with themselves and give Russia part of their country.

Probably nothing. We are not at war. But we do not have peace either.

På en provisoriskt ihopsnickrad uteplats precis intill hamnbassängen i Visby sitter Vladyslav och Malik. Varken jag eller någon annan i Almedalen kan nog fullt ut förstå vidden av vad de har varit med om och utsatts för. Efter en timmes samtal frågar jag dem om jag får försöka återge vad de har berättat och de svarar jakande. - Det är därför vi har kommit hit, för att låta omvärlden veta vad vi har varit med om, säger de båda. Vad de kommit till Almedalen för att berätta om är tiden som ukrainska krigsfångar i Ryssland. Under två respektive två och ett halvt år tvingades de uthärda vad som hade fått varje krets i Dantes helvete att framstå som en semesterresa. Malik inleder. - Vi blev väckta klockan 6 varje morgon. Dagen började med att vi blev misshandlade med käppar över hela kroppen, sedan tvingades vi tillbaka in i cellen. Åtta till tio personer i varje cell, övervakade av en kamera. Från klockan sex på morgonen tvingades vi sedan stå i enskild ställning helt stilla fram till klockan tio på kvällen. Ingen fick röra sig, ingen fick prata, ingen fick göra någonting. Om en enda person rörde sig, ramlade eller på något sätt föll ur ramen så öppnades dörren och alla i cellen togs ut för att utsättas för kollektiv bestraffning. Vi fick elchocker och misshandlades över hela kroppen. När jag frågar hur det ens är fysiskt möjligt att dag ut och dag in stå upprätt på exakt samma position dygnets alla vakna timmar svarar Malik; - När du har upplevt att först bli nedblött och sedan angripen med en strömförande stång som sitter i vägguttaget så kommer du att stå upp tills det är det sista du gör. Vissa dog, vissa tappade fattningen. De som blev galna, som Malik uttrycker det, försvann. Han fortsätter; - Ryssland kommer aldrig att skicka tillbaka dem, de vill aldrig visa upp vad som har hänt med dessa människor. I två och ett halvt år var detta varje dag i Maliks liv. - De sa till oss att Ukraina inte längre fanns kvar, att landet hade fallit och att vi aldrig skulle få komma tillbaka. Nya krigsfångar placerades omsorgsfullt på andra platser för att inte kunna ge uppdateringar om utvecklingen på marken i Ukraina. Men en dag placerades av misstag en nyligen tillfångatagen ukrainsk soldat i deras cell, som kunde berätta om hur det verkligen låg till. Det fria Ukraina existerade fortfarande i allra högsta grad och Ryssland hade tryckts tillbaka i inledningen av kriget. Det gav styrka att fortsätta uthärda, avslutar Malik. Vladyslav placerades i ett annat fängelse och i ett annat helvete. Här fick fångarna straffarbeta, men nästan ingenting att äta. - Vi åt möss som vi kunde hitta och fånga, vi åt tvål, vi åt allting vi kunde komma över. Jag frågar om de inte fick någon mat. - Jo ibland, men i små ransoner och mat som var beredd på ett sätt som syftade till att göra den nästan oätlig. Vi fick bröd som var utblandat med jord. De misshandlade oss dagligen, de skickade sina vakthundar på oss som fick bita oss. Ibland tvingade de in oss i ett litet torkskåp. 5 personer åt gången packades tätt sammanpressade in i ett torkskåp, sen stängde de dörren och vred på värmen tills vi nästan förlorade medvetandet. Så höll det på, dag efter dag, berättar Vladyslav. När han utväxlades två år senare hade han tappat 60 kilo i vikt och hälften av medfångarna som återlämnades med honom hade drabbats av tuberkulos. Vi andra besökare i Almedalen kommer aldrig fullt ut att kunna ta in vad dessa två av tusentals unga män med samma erfarenheter har fått uppleva i Ryssland. Men vi har alla en plikt att inte blunda för det som skett och förstå vad som står på spel. Detta är sättet på vilket Ryssland behandlar det man brukar beskriva som ett broderfolk. Detta är sättet på vilket Ryssland behandlar krigsfångar som på pappret skyddas av folkrätten. Samtidigt i vad som ibland känns som ett parallellt universum som vi skulle kunna kalla den svenska förvaltningsapparaten så kliar vi oss fortfarande i huvudet kring frågor som rör vilka funktionärer i olika myndigheters personal som ska ha, respektive inte ha, kombatantstatus enligt folkrätten. Jag säger inte detta som ett argument för att folkrätten skulle vara oviktig, tvärt om, men det är uppenbart att våra kategoriseringar skulle ha mycket liten betydelse för vilka bedömningar Ryssland gör i detta hänseende eftersom de uppenbart flagrant struntar i hela konceptet folkrätt. Vi behöver snarare fokusera på att stärka vår förmåga i totalförsvaret, för att avskräckning är det som skyddar oss mot detta vansinniga barbari. Vi söker inte konflikt, men vi kommer aldrig att acceptera att bli utsatta för påtryckningar eller krigshandlingar. Vi behöver fortsätta stötta Ukraina, både militärt och civilt. Vi behöver hjälpa dem som utsatts för dessa fasor och vi måste förstå att det vi just nu bygger upp i Sverige syftar till att skydda oss mot denna typ av ogreppbara övergrepp. Tack till den Ukrainska hubben i Almedalen för att arrangerandet av detta möte och tack till Malik och Vladyslav för att ni uppbådar kraften att berätta för världen. I utställningen ”Do not forget” i den Ukrainska hubben i Almedalen visas den brutala sanningen med bland annat bilder på Ukrainare som utsatts för rysk hänsynslös tortyr.

Today, a brilliant operation was carried out — on enemy territory, targeting only military objectives, specifically the equipment used to strike Ukraine. Russia suffered significant losses — entirely justified and deserved.

Idag firar vi Veterandagen. Ring gärna den där missionskompisen du inte hört av på ett tag, bara för att höra hur de mår och så de vet att du tänker på dem.

OM SVERIGE VORE UKRAINA (137) Uppdatering med fokus på vecka 14. Idag är det 3 år och 41 dagar sedan den fullskaliga invasionen. 🧵 (1/13)

Everyone must ensure that Russia, the sole source of this war, accepts the need to end it. This can be proved by two forms of silence: no attacks on energy and other civilian infrastructure – a truce for missiles, bombs, long-range drones; no military operations in the Black Sea.

🇸🇪 Sweden’s impact on NATO One year ago today, Sweden became a member of NATO, putting an end to over 200 years of military neutrality. An active partner for decades, Sweden brings a lot to the Alliance with a highly advanced military and a strong defence industry

US: Russian asset (no compliment).

Ukraine is fighting for the normal and safe life it deserves, for a just and reliable peace. We want this war to end. But Russia does not, and continues its aerial terror: over the past week, more than 1,050 attack drones, nearly 1,300 aerial bombs, and more than 20 missiles have been launched at Ukraine to destroy cities and kill people. Those who seek negotiations do not deliberately strike civilians with ballistic missiles. To force Russia to stop its attacks, we need greater collective strength from the world. Strengthening our air defense, supporting our army, and ensuring effective security guarantees that will make the return of Russian aggression impossible—this is what we must focus on. Justice must prevail. We believe in the power of unity, and we will certainly restore lasting peace.

Zelensky has thanked Trump, Congress, and the American people many times. But let's be clear: when Trump and Vance said that THEY are trying to help Ukraine right now, and need to be thanked for the work personally, there are reasons to wonder. 1/ THREAD

Thank you for your support.

11 år av krig. 3 år sedan den fullskaliga invasionen. Två viktiga lärdomar är att när ett land står inför ett existentiellt hot finns nästan inga gränser för vad det kan prestera, samt att Rysslands expansiva ambitioner ej kommer försvinna. Vi får inte släppa fokus på nästa krig.

Three years of resistance. Three years of gratitude. Three years of absolute heroism of Ukrainians. I am proud of Ukraine! I thank everyone who defends and supports it. Everyone who works for Ukraine. And may the memory of all those who gave their lives for our state and people be eternal. 🇺🇦🇺🇦🇺🇦 #SupportUkraine

Igår sjösattes ubåten HMS Halland efter omfattande modifieringar. Hon är den tredje och sista Gotlandsubåten som bland annat får flera system från Blekingeklassen, nästa generations ubåt. Ett välbehövligt tillskott i allvarligt omvärldsläge. Foto: Glenn Pettersson/Saab

I veckan publicerade danska militära underrättelsetjänsten vad som i normala fall hade briserat som en bomb. Nu lever vi dock inte i normala tider, så nyheten fick snarare karaktären av ett tomtebloss. Ny kolumn i DN om en uppdaterad hotbedömning --> dn.se/ledare/oscar-j…

Bestörtning, fasa och förvirring i Europa. Trump har gjort upp med Putin att förhandling inleds om Ukraina. Ryssland ges förhandlingsmakt - Ukraina och Europa har inga givna platser vid bordet. Men Putin är inte så rik på spelbrickor som Trump tror. Allvaret fordrar TRÅD!🧵

Kan Sverige och hela Västeuropa äntligen börja rusta på riktigt nu? Vi kan inte hoppas på USA, måste ha större arméer än Ryssland om vi ska överleva.