Per Lundberg 🇮🇱🇺🇦

En del journalister verkar svälja hela S-spinnet om valförlusten 2010. Så tänkte bjuda på lite samhällsinformation samt ett foto på mig iförd Mona-tischa från när det begav sig. 1. Kausalitet och korrelation är som bekant inte samma sak. Ändå låter det som så ofta. Men valforskning som finns är det tydligt att valresultatet 2010 avgjordes av andra faktorer än V i regeringen. Monas Sahlin förtroendesiffror var låga medan såväl Anders Borgs och Reinfeldts var höga. Alliansen gick långt om S i flera viktiga områden bl.a. jobben och sköta ett lands ekonomi. Analysen från valförlusten 2006 präglade valstrategin för 2010. Valet förlorades pga Göran P uppfattades som omodern och trött. Pensionera Persson vrålade muffarna utanför slutdebatten. Så S-strategerna skulle därför lansera en modern kvinna istället för en gammal statsman i nästa val. Mona va som folk i storstan är mest, inte nån tråkig politruck. Motsatsen till Göran alltså, driven av värderingar och lika nytänkande som new labour. Det blev en svår kombo med finanskrisen som slog till. Då ville man ha en statsman att luta sig mot, även fast han hade hästsvans. Toblerone-Mona hade ingen chans hur härlig hon än var. 2. S-strategen Stefan Stern som numera kampanjar kraftfullt för Tidö, lät Sahlin lansera regeringsalternativet ihop med MP, men blev snabbt överkörda av LO som krävde att även V skulle ingå. Den missbedömningen försvagade givetvis Mona som statsministerkandidat, eftersom hon blev helt överkörd. 3. Rödgröna ledde som mest när a-kassan diskuterades och knappade även in på slutet när sjukförsäkringen blev en fråga. Att S/V/MP förhandlade in i det sista om skatter mm blev kanske inte så lyckat i en valrörelse som präglats av finanskrisen. Det blev svårt att sätta dagordningen. Rekord få väljare bytte block 2010, det som hände var istället att SD blev invalda. Dom som var missnöjda med Alliansen fångades alltså inte upp av oss rödgröna. 4. Efter 2010 har S fått liknande eller sämre valresultat i dom val som följt. Så om allt hängde på V i regeringen hade man väl inte fått ännu sämre resultat 2018. Vi förlorade valet 2022 då gick vi inte ihop. Bara politiker bryr sig så mycket om vilka som regerar och vilka som bara samarbetar om budget. Väljarna verkar inte lägga lika stor vikt vid det. Exempelvis ser vi ju nu inga större väljarströmmar bort från Tidö för att SD släpps in i regeringen. Majoriteten av Tidö:s resterande väljare vill inte ha SD i regering. Men inte ens det är tillräckligt avgörande för att byta block. 5. S har själva valt en TAN-vänster profil i dagsläget för att täppa till läckaget till SD. Trots Magda-moderaternas röster. Detta eftersom väljarna med adress på tex Strandvägen inte valt S pga ekonomin utan pga dom inte vill tillhöra pöbeln/högernationalisterna. GAL-högern dvs Reinfeldt-moderater är tyvärr en närmast utrotningshotad art men när dom ska välja tar dessa värderingarna framför pengarna. 2006 sa S partisekreterare ”att det kändes som en statskupp” när dom förlorade regeringsmakten, 2010 var det inte den egna strategin det var fel på utan samarbetspartnern. Låter mer som något som dom som gjorde valplanen ville skylla på eftersom det inte varit deras egen idé att ta in V. Inget block har haft majoritet sedan från 2010 tills nu. SD har växt. Man ska inte ens stirra sig blind på föregående valrörelse är rådet. Men att fixera sig och ursäkta sig med valet 2010 är bara riktigt dumt. Ingen har sagt att V var ett dragplåster, men det var inte pga samverkan med V, S förlorade statsministerposten, det klarade dom av på egen hand. Precis som 2022. Och vill vi sätta dagordningen och slippa diskussioner om vem som tar vem, är det enda rimliga att dom oppositionspartier som är överens, kliver fram o säger att om vi vinner kan vi regera Sverige tillsammans.

NEW: Kentucky family rejects $26 million offer to convert part of their farm into a data center despite the offer being about 10 times the going rate for farmland in the area. "If it's my way, I'll stay and hold and feed a nation. 26 million doesn't mean anything." "As long as I'm on this land, as long as it's feeding me, as long as it's taking care of me, there's nothing that can destroy me if I've got this land." Video: Local 12 WKRC

We lost our baby. Today is my son’s birthday, he was still born. Two days ago we found out he had passed. My wife was 20 weeks pregnant. No one ever really prepares you for this sort of thing, it’s been a nightmare. My wife is sad beyond words and wonders what went wrong. I feel totally useless, I’ve never been good at comforting people, it’s never come naturally to me. I can’t take the pain away from her, I wish that I could. I think both of us feel responsible for what happened. Neither of us wanted another boy, we weren’t planning on having another baby for at least another year. This whole time we were only thinking about how much work this would be, how inconvenient it was… and now he’s gone and all I’m left with is regret. They say you don’t know what you have until it’s gone… and it’s true. You don’t. We had a blessing from God, a little boy that I could have thrown in the air, tickled, wrestled, taught to be a man… and now he’s gone. I wish I could have known him.